31 maj - Mistel i min trädgård

.
Utan att här gå in djupare på detaljer vill jag berätta att jag fäste några mistelbär på tre äppelträd i min trädgård i vintras. Bären plockade jag i närheten av Västerås från några nedblåsta och förtorkade mistelgrenar som jag träffade på under en gammal apel, ingen ovanlighet.
I Mälarområdet runt Västerås är misteln mycket vanlig och överallt uppenbarligen i stark spridning.

Hittills har det gått över förväntan på aplarna i min trädgård. 
Jag letar bland grenarna och finner att flera frön har grott och det hade jag faktiskt aldrig trott. Nu återstår att se hur dessa nya små mistelembryon kan komma att utveckla sig vidare. Väldigt spännande är det i varje fall och jag hoppas på det bästa.

Mistelbäret på apelgrenen har just börjat gro.

Med detta egenbevågade förfaringssätt, som gjordes tämligen oskyldigt och av en plötslig impuls och tillfällighet, har jag förstås satt mig själv i lite framtida bryderier eftersom arten är fridlyst i Östergötland. Misteln finns nämligen på en enda ö i den östgötska skärgården och är därför omgärdad av restriktioner i hela länet.

Tre små illgröna groddar växer ut ur det trekantiga fröet och gör sig beredda att penetrera barken för att parasitiskt suga näring ur trädgrenen. Ännu hänger bärets torkade skal kvar vid fröet.

När jag nu nämner det hela i min blogg och därvid lättar på förlåten får jag förstås också ta konsekvenserna av vad jag nu gjort. Vad detta innebär vet jag ännu inte och helt säkert att det kommer att gå bra i det långa loppet är det ju inte heller. 

Rätt eller fel?
Nu har jag emellertid, efter viss tvekan, ändå tagit steget att berätta om mitt tilltag. Sånt kan vara viktigt för en framtida historieskrivning. 

"Hur kom misteln till Ödeshögsområdet?", kan bli en berättigad framtida fråga, som härmed har ett svar. Ergo!