30 maj - Botaniska nedslag i nära hemmamylla

.
Den 17 augusti kommer Tommy Karlsson från Länssstyrelsen och jag att leda en exkursion i kommunal regi till Skrapegårdens i Ödeshög intressanta torrängsområde, vilket ligger i direkt anlslutning till platsen där jag bor, i samhällets utkant mot norr, mot Vadstenahållet. Och jag vill redan nu bjuda in alla mina läsare till medverkan i denna guidade tur som jag hoppas kommer att bli givande och intressant - förutsättningarna finns i varje fall.

Det var för ett par år sedan som jag upptäckte denna näraliggande pärla. Området utgör de sista resterna av ett grusfält som numera är nästan helt exploaterat av bebyggelse, åkrar, grustäkt och vägar. Den ursprungliga omfattningen av kvalitativ natur kan man idag bara drömma om att försöka föreställa sig och ibland känner jag mig ledsen över att i stort sett allt är borta.

Men, ännu finns som sagt spår av det ursprungliga, även om också detta egentligen är undantagsmark som väntar på fortsatt exploatering; området är nämligen avsatt för villabebyggelse. I väntan på denna gäller det således att passa på att vara nyfiken och att njuta.

Bivargshonan gräver på sin bogång.

Guldsandbi i fältvädd.

Området är ett av Östergötlands finaste vad gäller steklar och vildbin. Här finns mängder av bivarg och för två år sedan fann jag det sällsynta guldsandbiet i blommande fältvädd. Jag har skrivit om allt detta tidigare här i bloggen och du finner allt genom att i högerspaltens sökruta skriva in adekvata sökord såsom "bivarg" och "guldsandstekel".

Igår när jag gjorde ett litet rekognonseringsbesök på platsen fann jag att det var för tidigt för steklar och bin men att där fanns en hel del intressanta botaniska noteringar att göra.

Grusvivans myckenhet kände jag till sedan tidigare; de flesta överblommade förvisso, men enstaka små vita stjärnor lyste ändå kvar över gruset.

Toppjungrfrulinets rödlila blomster färgade de partier i området som ägde någon mera friskhet än det allra torraste.

Sminkroten blommade för fullt vid åkerkanterna.

Fältväddens bladrosetter lovade gott inför fortsättningen

Men det första exemplaret av låsbräken överraskade mig. Det blev en ny växt att anteckna och som ofta öppnades ögonen på vid gavel inför fyndet och snart låg jag på knä och letade och fann hundratals och åter hundratals av denna lilla rara växt; en magnifik mängd av låsbräken - den bästa jag någonsin sett - några väl utvecklade, decimeterhöga, och andra exemplar endast en eller ett par centimeter höga och märkligt undflyende ett letande öga. 

Skrapegårdens torrängsområde fortsätter att leverera!