Under årens lopp har jag guidat och föreläst en hel massa i ämnena konst och natur.
Jag hade i min numera nedsläckta hemsida en lista som jag förde över projekt som gick i den andan och om jag minns någorlunda rätt omfattade den flera hundra tillfällen och evenemang och många tusen "kunder" fram till och med 2010 då jag tröttnade och struntade i dokumentationen.
Numera är jag inte alls lika flitig med guidning i natur. Jag har gjort mitt där känner jag, och hänvisar behövande till min gode vän, naturguiden Lars Frölich, som gör ett jättejobb i det avseendet.
I söndags gjorde jag emellertid ett sällsynt undantag.
Lars hade, som tidigare år, bett mig om att göra ett inhopp under en av hans veckoliga söndagsvandringar på Omberg. Så har vi gjort nu under fem år cirka och som vanligt blev det lyckat.
Som alltid då jag är med (och det har faktiskt blivit så) så stod nämligen vädret oss bi med en solig och varm dag mitt i köldförsommaren som varit och är och ungefäör tjugo personer deltog. Vi vandrade under Ombergslidens backe, inte långt, ty det hinner vi aldrig med under vår gemensamma promenad, genom allt som bjuds av natur och upplevelser från parkeringsplatsens blommande oxlar och knoppande skogsknipprot till Djurkällas slukränna och sjungande svarthätta.
När det gäller konstpedagogiken, om man nu kan kalla det sålunda, ställer jag upp mera på så sätt att jag förstås gärna tar emot besök i min ateljé och berättar om mitt konstnärsskap och visar min verk både för enskilda och för grupper.
Det blir en hel del besök under ett år av konstföreningar och annat "löst folk".
Det är ett positivt arbete.
Jag får därigenom direkt respons av en betraktarkår och vi har ofta samtal och diskussioner som gärna tar vidare svängar ut från mitt eget skapande till en omfattande konstvärld. Intressant och viktigt är detta.
Ibland får jag en respons som går ändå vidare och djupare. Av sådant blir jag förstås extra glad och stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar