Jag plockar runt lite i trädgården idag, då jag hör att kvarterets gråsparvar låter annorlunda och upphetsade. Inte alls så där varnande med en katt eller en skata på vakt.
Den här gången är det istället någonting lustfyllt i lätet.
Du som vet när jag säger stensparv eller lockläte från större piplärka, förstår nog vad jag menar, men ändå inte så heller; inte raspigt eller strävt utan mera klart och rent liksom, med ett lättare anslag!
Det där med att bokstavera läten är ju problematiskt, eller helt odugligt som min "Ölandsvän" brukar säga när jag försöker, men nu tänker jag gå på´t igen. Varning alltså!
"Schvuy, schvuu, svuui". Förstår ni något av det där?
Uppe på takåsen hos grannen sitter ett helt gäng och låter så där och det känns som att de flesta av kvarterets sparvar har passat på att träffas.
De hoppar runt och stimmar alldeles erigerat och plötsligt far en handfull av dem iväg rakt upp i luften alldeles olikt gråsparvar i gemen.
De tar höjd och försvinner i solen mot söder, så långt som jag kan följa dem med ögonen. Det är ett slags utsträck alltså. Av gråsparv.
Och igen vänder jag mig nu till "Du som vet". Det är minsann inte var dag man ser sträckande gråsparvar, eller hur? Men så här händer det!
Gråsparvar förflyttar sig alltså, men ganska ogärna och inte så långa sträckor. Gråsparv är nog en av få arter som man aldrig ser i utsräck ut över hav vid t ex Falsterbo, vilket syskonarten pilfink står för ibland.
Jo det är verkligen skillnad på pilfinkar och gråsparvar i det här fallet. Flockar av pilfinkar som tar höjd och förflyttar sig är regel men att uppleva något liknande med gråsparvar är undantag.
Min vän Göran och jag vandrade i Boxholmsskogarna en gång för flera år sedan och kom fram till ett hygge mitt ute i omarken, som man säger. Vi såg en ensam fågel som satt i en talltopp. Det var en gråsparv. Sånt händer.
Arten är känd för att flytta upp till ett par kilometer under höst och vår, mellan häckningsmiljö och vinterförvar och jag förstår att gråsparvarna som försvann iväg idag gjorde sig redo att möta vintern på annan plats; kanske i en lada någonstans i närheten.
De gamla begreppen från min barndoms fågelböcker: "stannfågel, flyttfågel eller strykfågel" gäller inte längre.
Panta rei! Jag har sett flyttande gråsparvar.
Min vän, som sagt skrivna fågelläten kan jag både ha och mista, men det där med flyttande Gråsparvar gjorde mig intresserad. I julklapp 1994 fick jag Fåglar i Sverige, som alla vet skrevs av Erik Rosenberg, nestorn i svensk ornitologi och allmänt känd som ett orakel. Den boken är en fröjd att läsa, skriven med dåtidens svenska språkbruk, bara det ger en nostalgitripp.
SvaraRaderaNåväl, han beskriver fenomenet med Gråsparvar i miljöer långt från bebyggelse med att det blir oro i Gråsparvflockarna och att man därför hittar dem vid t.ex. skogstorp och dylika platser, långt från deras gängse uppehållsmiljöer. De ses också flytta ur landet vid Falsterbo och Ölands Södra Udde och då låter de så här: kipp-epp och korta tvit! Men Rosenberg trodde att dessa fåglar kom från Nordryssland!?Som du ser, du och Rosenberg beskriver denna så vanliga fågels läten helt olika. Slår man i den uppsjö av fågelböcker som finns så beskrivs deras läte !Kjipp, Kjapp", men det är så klart inte flyktlätet.
Nästa generations fågelböcker, eller rent av de som kommit ut under de senaste åren, har CD- inspelningar
eller refererar till diverse appar med fågelläten.
Det gillar jag, som du förstår.
Ses i Glänås den 20:e för en nostalgiträff med ringmärkning som tema.
Ölandsvännen