Det blir som jag tidigare sagt inte så ofta jag hinner med att skriva i min Naturliga dagbok de här dagarna, när allt brådskar inför min utställning som öppnar om en månad.
"Slättvinter" - oljemålning 81 x 100 cm.
Idag har jag sänt iväg underlaget till vernissagekortet och jag valde den oljemålning som jag tidigare har visat under arbete.
Så här blev den oåterkalleligt färdig.
(Det är mycket som känns som och måste bli oåterkalleligt färdigt just nu. Jag slits hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Framför allt på småtimmarna vaknar jag kallsvettig och ångestladdad - duger detta?! och känner att jag helst ville åka ner dit igen mitt i natten för att kontrollera).
Mjölksyrad gurka, naturligt gott!
Den mjölksyrade gurkan är färdig. Än har inte vätskan klarnat till hundra procent men jäsningen har upphört och jag har smakat av resultatet. Det blev väldigt bra!
En blå flik öppnar sig i molnen.
Dagarna med måleri vid Stugan har varit härliga. Regnen har förstås kommit och gått, ibland tätt som i en dusch och jag har fått gå in och värma mig vid köksspiselns goa vedvärme men lika ofta, trots dystra prognoser, råder sol och värme.
Entitan pickar frön ur pipdånets taggiga fruktkorgar.
Det händer hela tiden spännande ting runt omkring mig.
Så t ex har jag blivit varse den entita som hela tiden dyker ner i vegetationen i diket som vetter mot åkern utanför tomten. Jag undrade några dagar vad hon gjorde där, tills jag beslutade mig för att ge det hela tid och tålamod.
Jag satte mig alltså med kikaren beredd i stolen vid väggen och studerade hur hon, (titor blir gärna ett femininum, allt enligt Erik Rosenberg), med näbben drog till sig pipdånets taggiga fruktkorgar, låste dem med foten och sen plockade ur små frön som hon satte mellan tätlagda fötter och hackade i sig.
Frukt och frön av pipdån.
De är uppenbarligen mycket goda, för titor, dessa små gröna frön, för samma individ entita återkommer ideligen, varje dag, till sitteget lilla gömställe och förråd.
Jag pillade själv ur några frön för att se hur det ter sig. Se fotot ovan.
Här har jag försökt lägga till en liten videoinspelning som jag gjorde med mobilen. Så fort jag lyckas finns den här på plats.
I förrgår visslade det från alraden ner vid kanalen. Höga och mycket ljudliga " kluuuiii .... kluuuiii .... kluuiiiii" pentetrerade landskapet under en kvart. Jag hörde att det var rovfågelskvalitet på det hela men förstod inte vad det kunde vara.
Jag funderade på kungsörn, läste i Erik Rosenberg, hur dess läte påminner om storspovens, förkastade och gick vidare. Glada? Nej, den har ett nästan fnittrigt högt stammande ljud. Jaktfalk, ormvråk! Nej
Till sist fastnade jag för duvhök och den inspelning som jag nu förtvivlat försöker lägga till här i min blogg av händelsen, lade jag även ut på Facebooksidan "Vilken fågel" och fick omgående svar att jag förvisso var rätt ute. Det var troligen en ung duvhök som satt där dold bland träden och tiggde och skrek ända tills en korp passerade, vände tillbaka och med hetsiga störtdykningar och uppretade och energiskt korta och hårda "kra, kra, kra" till sist drev iväg den.
Bålgetingarna håller ut ännu några dagar.
Jag saknar inte getingarna. De envisa sista var jobbiga men nu har regn och nattkyla gjort sitt och ingen ofredar mig längre på altanen.
Däremot är det ännu full fart vid bålgetingbillan i holken på Kvarnstugans bodvägg. Men med bålgetingar är det lättare att stå ut. De har en helt annan karaktär, kanske tack vare sin pondus, och de ger sig inte in i närkontakt med en konstnär under arbete.
Oljemålning under arbete.
Och arbetar gör jag intensivt och envetet. Jag har ett drygt tiotal nya oljemålningar på gång, som alltid med samtidighet, och jag hoppar från den ena till den andra, hänger på väggen, studerar och avgör.
Det är som sagt bråda tider. Den 11 oktober är det vernissage på Galleri R i Linköping och jag hoppas att allt jag har på gång ska vara färdigt tills dess.
Ofta åker jag inte hem igen förrän mörkret kommer.
Med solnedgången kommer tusen tranor rakt över mitt huvud från åkrarna söderöver för att sova i sjön, varvid de möter tusen grågäss som tänker tvärtom allt medan solens sista strålar strör guld över landskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar