15 augusti - KorvVilles planta, del I

.
Jag anar en känsla av höst. Men än surrar humlorna i nektarfyllda blommor och sover natt i det fria i skydd från regn och kyla under ett blad och en kvällsdoftande blomklase.

- Den heter KorvOlles planta, berättar Kjell och Lisbeth då jag är på besök i deras fina "visningsträdgård" på Dags Mosse. Vi har fått den av Nancy.
- Jag förstår, svarar jag. Men KorvOlles planta heter den inte. Den kallas KorvVilles planta, och jag kan berätta hela historien om varför.

Men egentligen börjar allt redan långt tidigare. Historien är komplicerad och vindlande, nästan som en Torgny Lindgrenskröna, men den är alldeles sann och nu samlar jag kraft för att äntligen berätta den.

Vid Nordiska Akvarellmuséet på Tjörn under en resa med Ödeshögs konstförening.

Det är 2006 om hösten, och vi är på resa till Nordiska Akvarellmuséet i buss med Ödeshögs konstförening och tar paus på en rastplats i Småland. Solen lyser och vi är lyckligt nyfikna på vad resan kommer att bjuda. Allt har börjat så bra.
Bredvid oss vid bordet sätter sig Nancy och hennes make Roland. Jag känner henne bara lite på avstånd eftersom hon är ganska nyinflyttad; en trädgårdsfantast och konstnär med blommor som specialmotiv, tror jag mig veta, så jag ber henne berätta mer om sig själv och sin verksamhet och hon svarar, att hon närmast kommer från Åkers Styckebruk i Södermanland, varvid Ulla direkt studsar upp och kontrar med att där bodde minsann hennes farmor och farfar, så Åkers Styckebruk är en plats som är oss mycket välbekant.

 - Ja, det är märkligt det här med Sverige och svenskar, eller kanske inte ändå; Sverige är ju ett så litet land och innevånarna så få, säger jag funderande. Det är nog ganska typiskt, att börjar man berätta om något eller någon, kommer nästan alltid märkliga anknytningar och relationer fram i ljuset. 
Och för att liksom befästa mitt påstående berättar jag om ett annat nyligt möte där Åkers Styckebruk kommit på tapeten.

"Vi satt på restaurang i Grännas hamn, Ulla och jag, när ett gäng medelålders motorcyklister tågade in och undrade om det var okej att de slog sig ner vid vårt bord, det enda där platser fanns kvar.
Visst svarade vi och i samma andetag undrade jag om de möjligen kom från Sörmland, en slutledning jag drog efter dialektens karaktär.
Jajamen. Vi är från Åkers Styckebruk, blev svaret.
Är det också möjligen så att ni brukade käka korv hos KorvVille i korvkiosken vid järnvägsstationen förr i tiden, undrade jag.
Absolut. Där hängde vi mycket i vår ungdom.
Då bör ni veta att det var min farfar som var KorvVille, berättade Ulla mycket stolt."


Sådan var episoden som jag berättade för Nancy där vid rastplatsen på väg till Tjörn.
- Men! Detta är ju hur märkligt som helst, utbrister nu Nancy häftigt. Jag har nämligen en blomma hemma i min trädgård som jag kallar "KorvVilles planta" och genom mina kontakter i hembygdsföreningen i Åker, där jag har arbetat i många år idéellt med muséet, har jag stött på KorvVilles namn väldigt ofta och som minne av honom och bruksorten fick jag alltså med mig en stickling av blomman med hans namn. Den växer numera frodigt hemma hos oss i trädgården.

Så kommer det sig att vi en vecka senare är hemma hos Nancy och Roland för att titta på deras fantastiska trädgård och "KorvVilles planta". Det blir kaffe och rundprat och sen gräver Nancy helt sonika upp en torva av växten som gåva.

- Plantera den med gott om utrymme runt omkring eftersom den blir väldigt frodig, som ni kan se, rekommenderar Nancy.

KorvVilles planta växer numera framför vårt köksfönster.

KorvVilles Planta växer numera med vällust i vår trädgård. Den är planterad i rabatten vid huset under köksfönstret, vilket, har det visat sig, inte är någon optimal plats, ty utan frejdig ans utgör den en påtaglig risk för kraftig igenväxning och hindrande av utsikt. Men vacker är den och drar humlor och fjärilar gör den.

Det är helt enkelt en fantastisk blomma och vi är väldigt stolta och glada över vårt eget exemplar av KorvVilles planta, inte minst Ulla, vars farfar på ett så härligt sätt har kommit att leva vidare i vår trädgård.

Och snart kommer jag att  skriva om fortsättningen. Det finns nämligen mycket mera att säga om den växt vi kallar "KorvVilles planta". Där finns naturligtvis ett riktigt namn och en uppsjö av spännande fakta att berätta vidare om.
Det blir del II det!