Jag har lite ont i axeln idag.
Det var strax efter det att vännen Göran tittade till mig i Stugan med blåbärsgifflar från Väderstad Centralkrog - mums.
Vi satt där och filosoferade i solen och i den friska vinden, med slättens panorama i blickfånget, kärrhökar, ormvråkar men ingen mera havsörn dock.
Den hade passerat alldeles innan Göran kom, precis som varje senaste dag under måleriet vid Stugan och märkvärdigt nog, eller så är det kanske, satt jag lika dant just då, tro dock inte att jag bara gör det, men med annat fika, i solen och i den friska vinden och tänkte: Nu skulle Göran ha varit här.
Han åkte snart igen och jag satt kvar en liten stund till i skönheten och njöt.
En korp varnade långt ifrån.
Rovfågel, tänkte jag och scannade av himlen med min handjagare men först när jag tittade upp mot en begynnande halo, nästan rakt mot solen alltså, fick jag se den, oerhört högt uppe, tillsammans med två ormvråkar och en sparvhök.
Men inte är det väl dessa som den varnar för, tänkte jag och spanade vidare.
Då fick jag se den komma in i kikarfältet, på lägre höjd, en gammal pilgrimsfalk. Den seglade rakt över mig och jag lutade mig alltmer bakåt över stolryggen tills jag föll, lite bakåt och på vänster sida.
När jag reste mig upp igen, hade axeln domnat bort och falken också.
Så var det
Härligt grabbar!
SvaraRaderaBefinner mig tyvärr alltför långt ifrån er, men känner att en fika med er båda skulle sitta fint. Kanske händer det framöver? Mäktiga fåglar de där örnarna, som vi ser här på ön ofta.
Hälsningar från Ölandsvännen