3 april - Det tutar utanför ateljéfönstret

.
Det började för två dagar sedan och igår kunde jag uppleva på nära håll, alldeles utanför fönstret till kontoret vid ateljén, hur en ringduva satt och tutade ideligt och intensivt från en klyka i björken vid husgaveln.

"tuu tuu tuu, to tu, tuu tuu tuu, to tu, tuu tuu tuu, to"

Efter en kvarts spel smällde det av nya vingar och en hona landade på en gren med lite avstånd, varefter hon undan för undan närmade sig, sträckte på kroppen för att se bättre, smalnade av halsen och spanade in konserten som pågick.
Snart satt hon alldeles fängslad och betagen tätt intill.



Hanen bugade och nickade. Huvudet riktades neråt och näbben pekade fram och tillbaka mot den där klykan.

- Här tycker jag att boet ska ligga, tycktes han vilja mena.

Honan kollade läget över axeln och började plocka i hans nacke. Han njöt. Han hade lyckats med livets stora mening.
Jovisst, så är det förstås och måste sägas, att båda njöt! (Så typiskt att jag ser det ur manligt perspektiv).

Så fortsatte det en bra stund under gårdagen och så fortsätter det även idag nu på morgonen. Hanen sitter där och tutar igen. Och som alltid tycker jag ringduvan ändar sin spelsekvens så egendomligt med ett upptaktslikt kort "to". Har du lyssnare tänkt på det? (Se ovan på min bokstaverade lätesbeskrivning).

*

Ringduvan har inte häckat inne i Ödeshögs samhälle så länge. Det är inte mer än ungefär fem år sedan som jag konstaterade det första paret vid kyrkan strax intill ateljén. Betydligt tidigare var den ute som tätortsfågel i städer som Linköping och Stockholm och ännu mycket tidigare i södra Sverige, t ex Malmö.
Beteendet är en anpassning som har skett succesivt och söderifrån. Ringduvan är idag både en skogsfågel och en trottoarfågel, men ännu släpar det efter lite ju längre mot norr man kommer i landet.

Jag läser i Hjalmar Rendahls verk "Fågelboken" från 1957:

"Ringduvan är en skygg och livlig fågel ... som under fortplantningstiden företrädesvis håller till i täta barrskogar. Mera sällan häckar hon i ren lövskog eller i undantagsfall inne i trädgårdar.
På kontinenten har dock ringduvan flerstädes slagit sig ner i städerna och blivit en kulturfågel likt de förvildade tamduvorna".

Det är väl en EU-anpassning förstås, att ringduvan numera också är en riktig svensk tätortsfågel och att Sverige därmed tillhör kontinenten. Och fort har det gått!