.
Bofinkhanen
.
Det var också igår, under vår promenad på Omberg, som jag upplevde en praktisk konsekvens av könsdimorfismens betydelse, d v s skillnaden i utseende mellan könen inom en art.
Bofinkhanen satt medvetet uppflugen och väl synlig på en gren och flaggade med sina vita markeringar och smattrande sång. Honom såg vi naturligtvis direkt, vilket var meningen.
Honan däremot, grå och "naturfärgad", smög längs backen, orädd och nära och ändå märkvärdigt osynlig för våra ögon. Henne höll vi på att "trampa på", vi hade ju bara ögon för honom.
Bofinkhonan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar