14 april - Vårbruk

Vårbruket är i gång på östgötaslätten och skrattmåsarna är förstås med på noterna.

På väg ner till Stugan för lite oljemåleri för första gången i vår noterar jag att vårbruket har startat på östgötaslätten. Dubbelmontage med vältning, harvning, gödning och sådd pågår överallt.
Jag kör ner på sommardäck. Jag bytte hos Robin i Ryket i går kväll. Det känns så mjukt och tyst. Det ligger lite vårkänslor även i sånt.

Ännu rastar grupper av sångsvanar på rapsfälten och ännu ligger lite snö kvar i mossens skuggiga lägen men visst, nu är våren stark.

Vid Holmen, innanför vallen, finns en blå sjö. Det vore väl lika gott att den fick bli kvar där, tycker jag. Jorden har sjunkit så pass av all beredning sedan några årtionden tillbaka att Tåkern numera ser området som sitt. Varför kämpa emot? Och jag är gammal nog att minnas den fina våtmark som fanns här innan torrläggningen.

Jag har med mig ett gäng dukar påbörjade förra året. De har hängt uppe ett tag i ateljén och "mognat till". Nu hoppas jag att jag har hittat känslan att gå vidare med smärre justeringar och bättringar. Det gamla ska bli som nytt!

Jag hänger upp dem samlat på läsidan av huset där spikar finns inslagna i faluväggen och sätter mig i brassestolen i solen och funderar ytterligare någon timme innan jag känner att jag vågar. Förresten tar jag några smärre vändor i närområdet också innan jag kommer till skott.
Det är min längtan efter snokar som frestar mig och splittrar fokus.

Jag finner dem vid Kvarnstugans jordkällare. I värmen där, och nära övervintringen, ligger några nystan av nymornade snokar.

Under klotgrillen som ligger kvar i slänten efter förra sommarens grillfest är det varmt och gott. Där finner jag några snokar ytterligare.

Allt känns igen och det är så skönt.