Jag spanar länge efter fler vårtecken; Tåkerns första trana till exempel. Jag har stannat vid Väversundakrökarna och njuter av vädret. Jag hör några sånglärkors knottriga drillar över åkrarna och grågässen skränar överallt. Jag såg en tofsvipa här för några dagar sedan, det borde ha kommit fler, tänker jag och sveper runt med kikaren.
Jomen, på andra sidan madväten, väl dolda mot starrbården, står ett gäng tofsvipor tysta och dröjande. Våren är bra på att gömma sig. Man måste hålla ögon och öron väl öppna för de första subtila tecknen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar