Såsom utlovat av SMHI igår, har kallfronten svept bort den tunga fuktiga molnmassan från igår, då jag kommer till ateljén. Kyrkans flagga på församlingshemmet viftar med vinden från norr och en blå himmel börjar breda ut sig över samhället.
Utanför ateljén, på gräsmattan, ser jag två skator. Det är skatflirt på gång. De första vårkänslorna är subtila och mjuka. Man får ha ögonen och kunskapen med sig för att förstå.
Skathanen sitter stolt och uppsträckt över sin hona som hukar tiggande med sitt köttfärgade gap om de godbitar han bjuder på. Det är så dags nu och bygget av det nya boet ligger i startgroparna, men antagligen inte i kyrkans lindar tvärs över gatan såsom brukligt. De är för hårt hamlade i år. Kanske blir det i linden hos mig i trädgården istället. Det vore trevligt.
Så fina, maken säger lika, oj så fina. Vi har ett skatbo i lönnen utanför balkongen vars grenar vi kan ta på, måste ansa lite ibland när de växer in. Förra året blev det en stor skatfamilj, roligt att följa dem och de kunde sitta på balkongräcket ibland och titta lite men inget störande alls. De höll sig helst i sitt bo. Och sen kunde vi studera hur de fick sina ungar att bli flygfärdiga.
SvaraRaderaHoppas de bygger i din lind.
Jag hoppas också på det. Ett skatpar som grannar livar upp!
SvaraRadera