Jag köpte en fiol för många år sedan. Det måste ha varit på 1980-talet. Svärmor och svärfar i Skultuna hade en granne som byggde egna stråkinstrument. Jag och svärfar Lars- Eric var där en vinterdag på besök för att kika på en alldeles nybyggd cello, eller var det möjligen en kontrabas till och med. Grannen hette Hugo och han är borta sedan ganska länge. Han berättade med inlevelse om sin hobby och visade några av de komplicerade och noggranna momenten i instrumentbyggandets svåra konst.
Han hade några färdiga fioler, som han presenterade och samtidigt undrade över, om det inte fanns ett intresse av att köpa; jag kunde få en till ett vänskapspris, sa han. Jag slog till på stående fot utan större förankring i mål och mening. Fiolen var ju vacker, lite rödlackerad och välbyggd, enligt min amatörmässiga bedömning. Jag blev tjusad helt enkelt. Jag kommer inte ihåg hur mycket jag betalade men det var säkert inte så farligt.
Svärfar Lars-Eric kände sig nog mer tvungen än hågad, att köpa en fiol han också. Så blev det då, att vi gick hem med var sin. Svärmors och svärfars fick hänga på väggen oanvänd i stort sett hela tiden. Men jag köpte en låda till min, gick med i Östergötlands spelmansförbund och började öva.
Min fiol dekorerad med ett hemvirkat band såsom det anstår en riktig spelemansfiol.
Hemma i Ödeshög fanns vännen och fd lärarkollegan Lars-Erik Redin som var speleman ut i fingerspetsarna. Han var från Hälsingland, det säger nästan allt och att spela fiol var hans stora intresse parallellt med orientering och att rita kartor. Lars- Erik hade vänner runt omkring sig i ett spelmanslag från bygden vid Ödeshög mellan Vadstena och Gränna.
Efter något års eget övande tiggde jag mig med i det där spelmanslaget, perifert och så tystlåtet som möjligt är med fiol. Där fanns Juberg från Krigsberga, grannflickan Suzanna när hon kunde, idag stor och erkänd violinist i Portos symfoniorkester, då och då Hans Sandberg, vännen från Tåkerns fältstation som också fattat intresse för den här musiken samt Göran Sanfridsson förstås, han kan ju kompa både med och till allt som spelas. Många andra spelmän minns jag, men kommer inte ihåg namnen på.
Jag köpte in spelmansmusik, nothäften med låtar av bygdens spelemän och tränade och övade varje dag. Det var roligt och säkert ibland enerverande för min omgivning. Jag toppade min spelmansperiod med att anmäla mitt deltagande i Gränna Spelmansstämma, uppe på berget. Där jag tog del i buskaspel och samstämmig inledning och avslutning. Allting var perfekt och jag kände mig som en riktig spelman.
Allt har en början och ett slut. Början har jag berättat om och nu kommer jag till det "tragiska" slutet.
Jag hade en allergi i botten, beroende på mitt konstnärsskap. Jag var utredd för lösningsmedelskada sen tidigare och hade blivit "förbjuden" att använda mig av terpentin i mitt oljemåleri. Länge ville jag inte förstå varför det kliade i näsan så våldsamt och alltmer när jag spelade fiol. Jag blev som förkyld, hes i halsen och fick röda ögon. Problemen ökade på och till slut var jag ju tvungen att inse och acceptera att jag inte tålde hartsen, kådprodukten, som användes för att hartsa stråken med.
Det tog slut, alltihop!
Lika bra var nog det förresten. Någon spelman skulle jag inte kunna bli, därtill var jag alldeles för splittrad av andra intressen och dessutom hade jag fått stora bekymmer med tennisarm i hållararmen. Jag hade förstås alldeles fel ergometrisk ställning när jag höll i min violin, och med handledens ibland krampaktiga krökning och fingrarnas gungande vibrato, som ingår i fiolspelandets konst, blev alltihop helt enkelt för mycket. Det hade gått för fort och för fel.
Men, jag minns ändå hela mitt korta spelmansliv med glädje och lycka. Fiolen har jag kvar och idag även svärmor och svärfars. Vad jag ska göra med dem har jag inte bestämt. Det bästa vore nog att sälja dem, ty ospelade som de nu är blir de allt sämre.
Lars-Erik, min spelmansvän, sa alltid att en fiol bara blir bra, efter sin förmåga, om den spelas varje dag!
Så intressant berättelse. Och lite synd att spelmanslivet tog slut. Men man hinner inte allt konstigt nog och dessutom när du drabbades av allergin.
SvaraRaderaMåste kolla eftersom jag varit i så många år inom immunologiforskning och där ingick allergiutredningar men minns inte harts. Men jodå, använts kådsalva inom kirurgi på svårläkta sår och några fått allergiska reaktioner. Måste kolla vidare och ser att kådsalva säljs på apotek receptfritt och man vet att det kan vara väldigt effektfullt för dem som tål den.
Vi har både fiol och mandolin och gitarr, numera ospelade. Kan inte riktigt förklara varför. Är lika för många men det händer att gäster lyser upp och plockar ned dem men de är ju rysligt ostämda.
Musik är ett lyckans elixir. Även i vår familj spelar den en mycket stor roll. Så härligt mede sång och usik varje gång vi träffas.
Radera