20 augusti - Just i nacken

Det kliar i huvudet. Jag hittar flera små irriterande bölder runt bakhuvudet ner mot halsen och plötsligt känner jag hur något kryper i de fina fjunen vid örontrakten. Jag far ut i badrummet och rufsar runt med händerna över tvättstället.

Där ligger den plötsligt, älgflugan, vinglös och platt. Den fick jag med mig hem redan igår eftermiddag och nu trodde den säkert att den hittat sin fristad i mitt hår, eftersom den redan kapat sina vingar.   

     

Jag klämmer den mot porslinet och en skvätt rött blod visar att den smakat på mig under natten. Upplevelsen delar jag med många. Att vara ute i skogen idag innebär med största sannolikhet att man angrips av minst en av dessa lusflugor, som bär det officiella namnet Lipoptena cervi, hjortfluga.

Det var emellertid inte bara hit jag ville komma, det vore att slå in öppna dörrar, nej, jag tänker på det där med älgflugans strategi - hur den alltid söker upp just nacken.

Till nacken är det svårt att komma om man är älg eller hjort. Där finns den tryggaste platsen för älgflugan att börja profitera sin värd. Märkligt att den också vet var min nacke är, tänker jag, och facineras såsom så många gånger tidigare över den där lilla vetskapen som plötsligt slår en, att älgflugan alltid har koll på var nacken är även när det handlar om människor.