13 september - Vilket är problemet?

Jag har nyss tagit del av ett intressant inlägg i - Natursidan.se - skrivet av Erik. Artikeln som jag länkar till här ställer frågan om granbarkborrens angrepp i den svenska granskogen är ett problem eller ett symptom. Det är naturligtvis en något polariserad beskrivning av det förhållande som råder, ett inlägg i debatten väl värt att fundera över.

Ser man sig runt om i skogen av idag, ser man granar angripna av granbarkborrar precis överallt. Röda och döda står träden ofta i grupper och vittnar om en stor förändring. I vissa områden är det värre än annars. Jag tänkte på det under ett besök i bergslagsskogarna norr om Västerås häromdagen. Det var helt enkelt förskräckligt att se, hur angripen granskogen var där uppe, nästan överlag.

Jag tog en bild typisk för fenomenet och kunde samtidigt inte låta bli att fundera över hur man skulle tolka den. Se själv! Hur tänker du?

Bilden visar ett av många hyggen i trakten, ofta stora och kompromisslösa. De sparade granarna längs hyggeskanten har alla dött, momentant och totalt. Någon skogskunnig som är förvånad? Inte jag i alla fall. Exponering, uttorkning, feltänk, metodmiss och allmän miljöförstöring fick dem troligen att ge upp och för mig känns det alldeles självklart att granbarkborren här inte är grundproblemet utan mera ett symptom på ett bakomliggande metodfel, människans sätt att agera i och umgås med skog och natur.

Jag tycker att vi länge har gjort oss en stor otjänst när vi idag skyller granskogens utsatthet på en några millimeter stor skalbagge - den åttatandade granbarkkborren.  Den är egentligen bara ett symptom på ett mycket större bakomliggande problem av mänskliga tillkortakommanden och misstag.