6 juli - Möte med det undangömda

I tisdags den 6 juli tågade vi rakt in i moraset. Lars ledde marschen och Sverker och jag hakade på i god ordning. 

På väg genom Åsabackarnas stäppängsmiljö rakt in i moraset, till de undangömda dödisgroparna. 

Jag har länge närt en önskan att få återuppleva den sällsynthet som Hans Sandberg visade mig på någon gång under 1980-talet i Mörkahålkärret på Omberg; den blyga och nordliga orkidé vars sydligaste utpost i vårt land är just våra trakter i västra Östergötland. Den heter knottblomster och är verkligen i oansenligaste laget för att vara just en orkidé, kan man tycka, men så är det, att inom den vida familjen orkidéer, en av de rikaste i världen, finns utrymme för alla sorter och slag.

Knottblomster illustrerat i boken Tolv Ombergsväxter som jag utgav 1984

Undangömt lever knottblomstret normalt i norrländska kalksumpskogar där den blott med gedigen kunskap och mycken möda kan hittas och för att komma dithän får man genomlida bromsar, knott och myggor, sumphål och snärjande sly. Det blir en utflykt endast för de verkligt hänryckta, jag lovar, men det är ju just detta som kännetecknar oss tre denna dag.

Gransumpskog, Åsabackarna.

Platsen är Åsabackarnas naturreservat mellan Mjölby och Ödeshög. Mitt i denna inlandsisskapelse av rullstensåsar, moränryggar och sandurslätter finns gömda djupa dödisgropar som hyser en undangömd flora och fauna. Här trivs knottblomstret. Men detta visst man inte före år 2010, ty det var just den sommaren som Lars i sin inventeringsiver och lust fann knottblomster här. Den allra sydligaste utposten för arten!

Och nog var det Lars själv som vid återkomsten fann på det första och för dagen enda knottblomstret. 

- Här är ett ganska litet exemplar, ropade han försynt. 

Knottblomster.

Knottblomstret så vackert i det insipprande ljuset, stod under en lutande liten granlåga; efimärt och försynt endast för noggranna och kunniga ögon.

- Jag kommer, sa jag, men ville försöka hitta ett "eget" knottblomster först.

Men, nu blev det här exemplaret alltså det enda vi fann idag trots att vi var tre som ganska noga gick igenom området. Lars var något fövånad och berättade att han vid tidigare besök åtminstone brukade finna på några stycken. Han berättade också om studier som visade att knottblomstret, likt många andra orkidéer tar god tid på sig.

- Knottblomstret tar mellan fem och tio år på sig för att utvecklas från grodd till planta, varefter det blommar kanske fem år för att sedan dö bort. 

Lyckan över att åter få möta denna vackra lilla blomma kändes stor. Och säkert är det inte heller att någon av oss vid vår ålder verkligen orkar ta oss in i området någon mer gång. Dagen gav mig ett viktigt möte.

*

Den täta och undangömda miljön nere i dödisgropen mitt i Åsabackarnas naturreservat hyser också en hel del andra floristiska godsaker eller vad sägs om följande imponerande artkavalkad med rara blomster:

Kärrknipproten är ställvis nästan marktäckande men blommar svagt i de skuggigaste partierna.

Liten häxört är en blomma svår att finna.

Lopplummer.

Vi fann på två exemplar av spindelblomster, också den en rar orkidé. Den är tidigare känd i området men väldigt svår att upptäcka i sin litenhet. En av plantorna blommade och en var i frukt. 

Ser du den? precis mitt i bilden, två blad och en tunn stängel med skira små blommor. 

Storsileshår.