Vi har under en månad plockat av någon liter eller två hallon nästan varje dag och det trots att det är hösthallon som vi har. Buskarna närmar sig två meter och är massivt gröna och frodiga där de står i djup och välgödslad jord.
Det är en första sommarskörd på fjolårsskott som jag mot rekommendation sparat just för detta mål. Men nu börjar årskotten nå upp i längd, mer än två meter i höjd och de bär redan knopp och blommor och snart tar den riktiga och rikliga skörden vid. Vi brukar kunna plocka hallon ända fram till frost och fyller frysen för vinter och vår.
Men egentligen närmar jag mig dagens tema som katten runt het gröt.
Jag fick ett litet bett på armen när jag var i hallonbusken i lördags kväll. Det kliade våldsamt runt en pytteliten hudblåsa och jag smörjde med cortisonsalva. Bettet lever fortfarande i hög grad tre dagar senare och klådan är besvärlig. Huden är svullen, rodnande och i storlek av en tennisboll.
Ulla sa, vid frukostbordet i morse att det ser ut som borelia och att jag borde ringa till doktorn. Men jag hävdar att någon fästing har jag inte haft där och att jag är nästan hundra på vad som angripit min arm istället. Jag har varit med om det förr nämligen, nästan varje år just vid hallonskörden. Det är ett rovstinkfly som har bitit mig.
Det finns många små arter skinnbaggar/bärfisar som kan kallas rovstinkflyn men just det här, som jag har mött tidigare bland hallonen är brunt, svart och beigefärgat och av ungefär 5-6 mm storlek. Det är ett s k nyttodjur som med sin rejäla sugsnabel lever animaliskt och suger ur fjärilslarver, bladlöss och annan ohyra genom att spruta in saliv som är proteinupplösande varefter bytet lätt kan tömmas.
När snabeln nu hamnat i min arm, med vilja eller av misstag, vilket kvittar lika, blir reaktionen så här "våldsam". Det är starkt det där sekretet och kanske stäckat med diverse smitta dessutom och jag hoppas nu att det lägger sig snart annars får det väl bli lite medicinskt motmedel i form av antibiotika.
Men allt i vår hallonhäck är inte otrevligt. I lördags då allt det där hände såg jag även en liten vacker fjäril sitta på ett blad. Det var en hallonglasvinge. Helt oförarglig satt den stilla och tålmodig i tron av att vara väl skyddad som en kopia av en geting.
Förresten helt oförarglig är den kanske inte i en hallonodling. Larverna lever inne i nedre delen av hallonskotten som vissnar och dör. Men hos oss är detta godkänt och nästan välkommet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar