8 juni - Alla dessa fågelungar

Nu väsnas alla fågelungar. De bruna starungarna har nyss blivit flygga och följer tiggande ännu någon vecka sina föräldrar, innan de samlas själva till stora ungfågelsällskap och drar runt på matjakt bland körsbär, jordgubbar och kohagarnas harkranklarver för att sen, om kvällen, samlas till stora, ibland enorma sällskap som sover i sjöns skyddande vassar.

Starungarna hänger skärrande föräldrarna "i hälarna".

Skatorna har bråda dagar att varna sina ungar för smygande katter överallt i villaträdgårdarna. Deras skärande alarm hörs precis hela tiden eftersom det är alldeles för gott om katter, enligt min bestämda åsikt. Andra må möjligen tänka tvärtom.

Sädesärleungar har jag sett, nötväckans dito har lämnat holken och blåmesarna är snart på gång. Överallt, i varje vrå av natur och tätort, finns de, alla dessa fågelungar.

Bland rotfibblor, gräs och vitklöverblom. En kajunge har hamnat i min miniäng.

Och min lilla ateljéäng fick igår besök av en vimsig och rädd liten kajunge. 

Om någon månad har den sammanlagda mängden fågelungar reducerats med minst hälften. Svinnet är med mänskliga mått oändligt stort, och därmed har jag med en typiskt mänsklig ovanifrånattityd nedgraderat fågeldöden till ett svinn.