1 mars - Kalendervårens första dag

Marockansk sardin på knäckebröd med ett glas turkisk ayran blev min kvällsmat igår.

Jag hade tänkt samla ihop mig till att skriva "Sardinens lov". Men som jag tänker det, kommer det att kräva så mycket tid och arbete att jag lugnar mig en smula och håller er på halster en stund till. Under tiden berättar jag om våren. Det gör sig nästan självt!

Ulla på sparvugglespaning.

Igår åkte vi upp till Omberg, Ulla och jag, eftersom mitt sparvugglemöte där häromkvällen hade kvalitet nog att upprepas. Vi hade lycka och tur. Sparvugglan kom fram och visslade mycket energiskt för oss under en halvtimme efter solnedgången.

Tecknen är många dessa dagar när även SMHI har klaciferat årstiden till en tidig meteorologisk vår.

Hasselns hanhängen ryker.

Hasseln blommar liksom tibasten men båda dessa har också fått stå ut med frostskador efter den rejäla köld som rådde för bara 14 dagar sedan.

Den här tibasten är rejält frostnupen och knopparna har svartnat.

Blåsippan har precis tittat fram ur höstlöven. 

Igår såg vi det första honungsbiet och idag på morgonen årets första nässelfjäril.

En mycket slarvigt målad nässelfjäril. Idag vid förmiddagskaffet satte den sig på väggen vid glasverandan.

Ibland är det skönt att riktigt få slarvmåla, speciellt just nu, när jag annars sitter och nogapetar på illustrationerna till Istidens Omberg.

Släkten brukar jag lämna därhän i min blogg men vissa undantag sker ibland.

Min morbror Kalle fyller 100 år och vi är naturligtvis på plats i Linköping för att fira honom. Här är han tillsammans med min far Acke, själv snart 98.

I veckan fyllde min morbror Kalle 100 år och sånt kommer man ju knappast förbi, ens här i Naturlig dagbok. Vi gratulerade honom och jag ställde frågan om han nu var den första i Petterssonska släktfåran att nå hundra.

- Nej, de tror jag inte, sa morbror Kalle. Min farmor blev väl hundra har jag för mig och hennes mamma, alltså min farmors mor blev visst en bra bit däröver har jag för mig.

Och jag tänker tillbaka på ett av mina allra första minnen med den först nämnda damen ifråga, det att jag sitter i hennes, morfars mors, knä. Hon hette Sofia och hon bjöd mig på klarbärssaft under äppelträdet i mormors och morfars trädgård vid Rystad. Jag kan knappt ha varit mer än tre eller fyra år gammal. Men jag minns precis!