27 januari - Vintrigt Tåkern

Nu är "mitt" vintriga Tåkern som allra vackrast. Det blir inte bättre än så här. Med skridskor eller dobbskor på fötterna kan man ta sig fram över hela sjön på en tjock och garanterat bärkraftig is, bara man undviker vassarna där isen ännu oftast är tunn.

Vill man göra det enkelt för sig åker man ner till Naturum Tåkern. Härifrån det är lätt att ta sig ut på sjön och toalett och grillplats finns nära till hands. Här får du då räkna med att dela plats med många andra. Men Tåkern är mycket större än så och det finns alltid utrymme att söka sig egna vägar där jungfrulighet och stämning råder och där du även kommer att möta många nya spännande eller rogivande upplevelser.

Det svåra med Tåkern, oåtkomligheten, är plötsligt som bortblåst. Sjön ligger där som en öppen bok med alla vrår och skrymslen uppenbarade. Det gäller att passa på under vintertid med is, snart sluter sig sjön igen för insyn och åtkomst.

Jag ger dig några exempel nedan, men jag preciserar inte exakt var vi har varit. Friheten att välja område lämnar jag gärna vidare till dig själv, min kära läsare.

Jungfruliga isytor och enorma vassland ligger framför oss. Man kan inte annat än att stanna upp i ren vit beundran!

Ingen har gått före oss. Dimmolnen från Vättern kommer in lågt över Omberg men skymmer inte solen som värmer våra ansikten.

Räven har liksom vi valt den varma sidan av kanalen.

Här i Tåkerns västra delar är bladvassen ofta av avsevärt mycket bättre kvalitet än i andra områden av sjön. Mängder av olika vasskloner, individer, breder ut sig över stora eller små ytor, växer in i varandra, konkurrerar och tar för sig eller går långsamt under. Individen på bilden täckte helt och delvis ungefär 500 kvadratmeters yta. Den var upp mot 3½  meter hög och mycket kraftig och med en rejäl kalufsvippa fylld av tusentals frön. En gudagåva åt en skäggmes.

Som ett följdriktigt svar på vassens höga kvalitet noterade vi flera fina skäggmesflockar i området. Jag ägnade idag emellertid inte så mycken tid åt att försöka komma nära med kameran, utan njöt istället mera direkt av upplevelsen. Bilden visar en snygg nästanlandning i snön av just en skäggmes.

Ulla blir kvar en stund extra och njuter av en skäggmesflock i en solig vasskant, medan jag sparkar mig tillbaka för att ta en titt på några av snöns små kryp.

En skräddare är ute på livsfarligt äventyr ...

... och en spindel likaså.

När vi lämnar isen kliver vi över passerande spår av rapphöna. Några få verkar ändå finnas kvar i bygden.