- Jag har klippt nere vid ringmärkningsgatan men tyckte det var lika bra att göra en stig hela vägen upp över strandängen med maskinen istället för med lien idag, säger Lars precis som jag just välter stolpen som håller grinden in till betet.
- Det där får nog rapporteras som åverkan, fortsätter han smilande, men lovar att ringa Kenneth för att ågärda alla genomruttna ekstolpar innan man får kor över hela trädgården.
Vi har samtalat om förändringarna vid Tåkern, hur storvassen utanför Kvarnstugan alltmer och väldigt snabbt dessutom går över till att bli en öppen mad med vasstarr, bunkestarr, videbuskage och häckande tranor.
Där var det tre meter hög och tät vass för ett halvsekel sedan, tänker jag
- Det är nog gässens betestryck, eller förresten, det måste vara något mer, säger han, och jag håller med.
Det är en märklig utveckling från mitt 70-tals Tåkern, att rörsångarna och sävsparvarna skulle kunna försvinna, men så är det berättar Lars. "De är rödlistade nu".
Men gladorna ökar hela tiden kontrar jag och berättar om de tre röda glador som jag just har sett över bygden under vägen ner till Stugan.
Och när man talar om trollen ...
Nära oss smyger en glada tyst förbi på låg höjd över diket och under resten av dagen ser jag den och möjligen fler därtill jaga över nystubben på åkrarna mellan Stugan och Gottorp. Visst är det fantastiskt och som jag säger nästan varje dag numera - "I naturen står ingenting stilla".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar