Strax åker jag iväg för att fira min gamle väns födelsedag, men innan dess lägger jag in en akvarell som jag målade igår kväll.
De senaste veckornas ofta väldigt klara och vackra himlar har i aftnarnas blåmörker blivit till en mystisk arena för ädelstenar. Mitt i skådespelet har Venus braskat mer än något annat. Som en skimrande diamant med aning av gulton i sig, har hon lyst, vår näst närmaste planetsyster så vackert att det snörper i hjärteroten varje kväll.; en doft av något annat, hinrikes.
Då var det kanske den jag såg häromkvällen just när jag skulle gå och lägga mig. Jag hade öppnat fönsret som vetter mot väster och så till höger på himlen, rakt mot norr egentligen, lyste en stjärna så förunderligt klar! Den var så fin, så fin. Jag skrev om den på bloggen, att det kanske var Aftonstjärnan - som väl är Venus - ? Så fint du skriver. Inte bara om stjärnor.
SvaraRaderaDet är säkert Venus. Den stgicker ut rejält just nu på himlakupan om kvällen.
SvaraRaderaTack för din varma kommentar Elisabet!/Gebbe