Gårdagens gråväder med regn och storm har under dagen övergått i klar himmel och mojnande vind. En kallfront är det, som kommer in från norr och sveper undan västvädret imorgon, berättade meteorologen igår.
Det är emellertid bara det att begreppet "kallfront" verkar ha tappat greppet om sin egen betydelse eftersom temperaturen efter uppklarningen slutligen landar på plus sju grader! Sicken en kallfront!
Så egendomligt, skrämmande men samtidigt behagligt är det som sker i dessa dramatiskt klimatiserade tider. Vädret som är vår och inte vinter lockar till promenader i ganska tunna kläder; idag i sol under Ombergs branter. Alla vill ut. Man är verkligen inte ensam under solljuset som ökar och sliter i vintermörkret. Man njuter och försöker samtidigt förtränga hoten som är så uppenbara .
I schersminen på baksidan sitter kvarterets alla gråsparvar som stora grå blommor i busken, vilande under eftermiddagens rodnande sol och ständigt tjattrande. Vad ska de tro? Är det dags nu? med det där om bobygge och ihopparande. Man riktigt känner hur hormonerna flödar och de flödar faktiskt även hos mig, nästan så det rinner över av vällust i denna vår som ändå borde vara full vinter.
Och gråsparvarna, täcklingarna, förstår inte att vara oroliga. De njuter ...
Senare tillägg: Läsvärt under kommentarer nedan är Thord Wimans inlägg med gråsparvspoesi av Werner Aspenström.
Hej - och god vår eller vinter, svårt veta säkert när de planetära processerna rubbats, ruckats på.
SvaraRaderaLite nu har jag snöat (ja, vad är det?) in på Werner Aspenströms skönt utmejslade diktkonst. Och du skriver ju så flyhänt fint om gråsparvar, lyckopillren i buskarna.
"... Gråsparven är en osedd fågel.
Den döljer sig
som ett ax i åker.
De gyllenbruna fjädrarna
lika eftersökta som byvägens
kaststenar.
Den har ett stort projekt på gång
leva en dag till och en natt till
och en dag till...
Gråsparven sörjer inte hästlorten
spiller inte tid på framtidsforskning.
Den burrar upp sig, väsnas, parlerar,
dagsdebatterar, hoppande från gren till gren.
I skruvisens vinter
håller den spiksoppan varm
Jag tänker på en alldeles bestämd kvitterbuske på vägen mellan Södra BB och Norra kyrkogården.
Den kokar av sparvar.
Måste du stanna och knyta skosnöret,
gör det här!
Werner Aspenström (1918-1997)
Kvitterbusken 1972
(Det går mot sammanbrott i kretsloppen står att läsa i kvällstidningarnas texter - grumliga källor vanligtvis men den här gången är de något förfärande på spåren för den globala uppvärmningens effekter och förändringar fördjupas "snabbt" som det känns.
Med vetskap om att ca 51 gigaton växthusgaser globalt släpps ut till atmosfären årligen vore det konstigt om inte "elaka" konsekvenser vore att vänta.
51 gigaton är detsamma som 51 miljarder ton, en totalt obegriplig sifferuppgift när det går så mycket som 1000 miljoner på en miljard.
Huga - Arma planet!
Men mest - Arma mänsklighet!