14 september - Rester av en sommar som försvinner

.
Även om solen värmer i lä känner man igen hösten när den kommer och dagarna blir allt kortare. Snart är vi mitt i höstens dagjämning och som alltid sörjer jag hur snabbt en sommar passerar.
Det låter lite floskligt, jag vet, men saknar ord för att uttrycka känslan bättre än så, just nu.

Som en mjuk avrundning av sommaren som försvinner presenterar jag några sköna observationer från senaste veckan.

Bålgetingarna håller ut betydligt längre under hösten än sina mindre släktingar. Ännu är det full fart i holken.

En eldsnabbvinge landar i syrenbusken. Alldeles nära står idag i ensamt majestät en ståtlig ask, eftersom alla Kvarnstugans almar är borta. Kanske har den här hanen landat efter en "våt"parningssejour högt där uppe i askens bladverk. Så ska det enligt källorna gå till.

Finkflocken bland solrosens fröståndare utanför Stugan växer för varje dag. Än så länge dominerar grönfinkar bland de två hundra individerna, men nyss såg jag också en flock om tjugo steglitsor. 

Det ska bli intressant att följa utvecklingen in mot vintern.

En fräsch och fin nässelfjäril är redo för övervintring. Snart försvinner den för gott in i något prång och slocknar, för att åter vakna, något blekare, och möta våren i efterlängtad marsmånads brånad.

Tranorna samlas i tusental runt sjön Tåkern. Deras rop bildar en mäktig ljudkuliss när jag sitter i stugväggens kvardröjande solvärme. Stugan anar du faktiskt i bakgrunden!