30 juli - Hemma hos nässelsnärjan

.
Det blev som jag önskade igår.
Dagen idag är grå redan från start med en sval temperatur cirka 15 grader lägre än tidigare i veckan. Det regnar under morgon och förmiddag rejält, betydligt mer än utlovat och markerna suckar skönt av välbehag medan vattentunnan snabbt fylls över brädden. Bönderna som just har påbörjat skörden av korn ute på slätten och som tänker trösketankar även om raps är förstås inte lika nöjda, ty nu lägger sig säden makligt åt sidan och axens fröskatt funderar på att bli rotfast.
Men jag njuter, det är så lätt att andas och så friskt mot ansiktet. Detta känns, åtminstone just nu, som genuin svensk efterlängtad sommar.

Vi träffas hemma hos Lars på Frösäng, Sverker, Christer och undertecknad. Kaffebordet med små nätta fältspatskoppar är dukat och serveras med gifflar av varierande art och goda kaffeskorpor till.
Samtalet snurrar runt, som alltid, om allt mellan himmel och jord men mycket  kring dagens målart förstås.
Christer har med två kassar böcker han vill lätta på inför flytten till Örebro.
Jag tar hand om tre titlar - "har ju inte så mycket sen tidigare".

Sen går vi i regnvädret ut under paraplyer till djurstallet och plattan med upplaget av höbalar där Lars förra året upptäckte ett fint bestånd av den rara växten nässelsnärja. Vi var där redan då Lars och jag, men vi missade tiden helt och inget fanns kvar att se.

Besöket idag är beställt och planerat och Lars har redan kontrollerat. Han leder vår lilla exkursion.

Tunga höbalar i plast täcker en stor del av området som hyste nässelsnärja förr året, men i kanterna hittar vi en handfull bestånd av arten inväxta bland nässlor, pipdån, snärjmåra, kirskål, tistlar och kvickrot i upp till midjehöjd. 
Det är blött och snärjigt att ta sig runt men nässelsnärjan ser man ändå ganska väl genom dess runda bollar av blommor som likt ett glest radband ligger uppträdda på växtens trådsmala, rödanlupna slingrande stjälk.

Som vuxen har nässelsnärjan avhändat sig rotsystem och självhushåll och lever helt och hållet parasitiskt på sin värdväxt genom att skicka in snyltande organ för att ta hem färdig näring. Inte heller som nygrodd telning har nässelsnärjan något rotsystem att tala om, endast ett grovt och kort rotanlag för uppsugning av väta den allra första tiden. Hjärtblad saknas också liksom klorofyll. 
Den nygrodda plantan börjar snart slingra sig fram letande efter någon tillgänglig värdväxt och i brist på närhet till sådan kan de t o m angripa varandra. Utslagningen är stor och få exemplar lyckas hela vägen, något som brukar vara ganska typiskt för just parasiter.

Nässelsnärjan påträffas helst i nässelbestånd men många andra växter utnyttjas också. På någon av bilderna som jag visar kan man se att även gräset kvickrot tycks kunna duga som värdväxt. Nässelsnärjan är ettårig och det passar perfekt för mig - det är första gången vi möts - vi är nya inför varandra.