10 januari - Varfågeln är på plats vid Tåkern

.
Självklart gick årets premiärexkursion ner till Tåkern, min ständiga längtans sjö, och för att vara precis blev den av redan januaris första dag, då tillsamman med Ulla

Ytterligare någon dag senare, just när snöblasket vräkte ner och Disevidån rann lerbrun och bräddfylld mot svämmader och dybottnar och då 1 000 sädgäss ännu rastade på åkrarna mellan Ramstad och Holmen var jag där igen. Jag gladde mig åt allt nytt vatten i markerna och hoppades på välkommen näring till svältande vassar.

Fjällvråken var där, ormvråken också och när jag satt och ritade av en nyss anländ varfågel i videt vid Väversunda dike kom en havsörn över oss. Den varska varfågeln vred på huvudet och följde örnen bort över sjön, gungade i vinden och flög sen iväg på jakt över tuvorna.

Men jag hann med att få några några glimtar som jag fäste i mitt skissblock., lagom för att på plats i bilen också kunna fullfölja denna enkla akvarell.

Varfågeln spanar och gungar i vinden på den tunna kvisten.

Varfågeln är en favorit. Denna tuffing i tättingvärlden, törnskatan från Norrland, på väg att bli en verklig rovfågel med byten som skäggmesar, skogsödlor och åkersorkar. Jag har sett den bära byten i klorna som en duvhök och hovra ihärdigt som en tornfalk och därmed är kanske arten en bit på väg in i bildandet av en kommande rovfågelfamilj.

I eoners framtid finns säkert svaret på min fundering. Undrar om en eventuell och troligen helt annorlunda civilisation av något slag då kommer att känna till denna min spådom eller över huvud taget bry sig. Och många spår av utveckling blir till blindskott.