Det bestämdes förra veckan på konditoriet om vår resa ner till grannbygdens Småland idag.
Klockan sju åker vi från ateljén och en knapp timme senare sitter vi redan på Deglaberget vid sjön Noens utlopp några mil söder om Ödeshög och spanar, inpackade som rymdfarare i lager av värmande kläder.
Utsikten är så vacker härifrån berget och vi kan följa den lilla Noenåns meandrade lopp alldeles nedanför oss där vi sitter knäpptysta och väntande medan iskalla snöstjärnor kommer allt tätare farande i vinden och kittlar våra kinder och tårar våra ögon.
Vassen välver sig vackert ockrafärgad mot förgårdagens nysnötäcke i bländande vitt och åns gråblå lyster. Norrut ser vi mot andra stranden av Noen bort mot samhället Hullaryd, där jag förresten många gånger har spelat trevlig boule.
Det är ett mycket vackert landskap detta.
Väntan blir lång och seg. Domherrar visslar men annars är allt stilla och tyst. Fikastunden vid Deglabergets meditationsbänk avrundar vårt besök och blir räddningen i kylan när nu uttern inte vill visa upp sig.
Kniporna spelar och uppvaktar.
Sen följer vi genom Lars kunniga guidning åns korta ringlande lopp bort till sjön Ralången vid Aneby via småvägar kors och tvärs, över broar och forsar, förbi kvarnar och små kraftstationer.
Ända bort till Munkakvarn måste vi emellertid åka denna bistert vintriga dag innan vi ser några tecken på utter trots att vi spanat ihärdigt efter spår längs iskanter och på nysnöisar
- Där! säger Lars och pekar. Äntligen! Jag har aldrig tidigare behövt åka så här länge i denna utterbygd utan att se spår. Men nu!
Spår och kanor leder ut från och in under stockar och högar av metallskrot bakom den gamla sågen. Det där är typisk utter. Den slingrar sig fram i snö, rör sig mera som en ål än ett mårddjur, säger Lars, om ni nu förstår hur jag menar. Och visst, vi ser och förstår.
Den var nog ute i natt eller tidigt i morse antar vi och de senaste spåren är de som leder in mot grytet under all bråte.
Det är skönt med känslan att veta att den just nu, när vi står vid dammräcket och samtalar varsamt, ligger tryggt där nere och myser nära under våra fötter, kanske en hona med ungar. Vem vet?
Senare tillägg: Läs gärna Thord Wimans kommentar nedan om hans fina upplevelse med en utter.
Överväldigande är skönheten i naturlandskapet (Jo!) och en aningens susning om tidig vår går friskt fram genom ockra vassrör, vippor och bildskärm.
SvaraRaderaUtterexkursion är livskvalitet och spännande grejer.
Jag landade mycket ödmjukt i rapporteringsformuläret för utter den 21 februari och känslan att kryssa i rutan "levande" var inte obetydlig. Suttit tålmodigt som få på mången "utterpass" med alla korkgluggar vidöppna i samband med fisketurer till älvar, sjöar och skogsåar, speciellt Woxnan, Hylströmmen ("Där di där uttra gå tätt") i Hälsingland - men intet en levandes glimt av utter under årens lopp förutom spår och spillning i all sin väldoft.
Men så den 21:a då på ca 100 meters håll stod den länge eftersökte plötsligt på Dalälvens vita is intill en stenbrygga mellan Krylbo och Avesta.
Stilig något vådligt.
Blev överraskad att den var så pass kraftig/kraftfull, säkert 90 centimeter exkl. svansen. Omkring djuret som en aura stod på post ordet perception. Vaksamheten och misstänksamheten gentemot omgivningen var nästan elektriskt påtaglig. Det vilda. Jag fick kanske 10-12 sekunder varav de sista fem i gott linsljus. En grann naturupplevelse. Första gången är allting alltid så mycket extra. Det där så omtalade rosa skimret kommer att omgärda mitt utterminne i framtiden.
Letar en längesedan läst dikt av Martinson om utter på vårsjöis men raderna verkar inte ha tinat fram ännu.
Såg att du lämnat ett tassavtryck på kartan över rapporterade utterobservationer (14/2 Renstad, Tåkern.)
Såg också att senaste rapporten inkom igår (8/3) - faktiskt just från Östergötland men inte från Noensån (eller om det är Småland) utan från Gammalkil. Det är ett märkligt men roligt namn.
Du är att gratulera Thord! Jag har det mesta i utterväg kvar. Men jag har gett mig 18 på att det kommer att ske i år.
RaderaTack för dina härliga skriverier!