På väg till ateljén brukar jag undersöka kyrkbacken lite närmare då och då, gärna någon av de där första vårdagarna när solen nått över hyreshusens tak på min sida av gatan och smält undan snö och vinter och värmt upp backen en smula.
Det finns många fina växter ovanför stenmuren vid sidan av trottoaren alldeles under kyrkan, men det exponerade läget gör att floran är snabbt övergående på grund av sommartorka. Dessutom gödslade man med kväve för ett par år sedan, vilket gjorde mig lite ledsen, eftersom det ändå inte går att få gräs att växa i den tunna jordmånen. Okunskap och missriktad ambition kallas sådant.
Idag letar jag efter den första späda vårgrönskan.
Tidigare på vägen hemifrån letade jag efter hästhov och fann den här första lilla blomknoppen som stack upp ur leran hemma på Norra vägen. Om en vecka med tjänligt väder kommer den att vara gul istället för röd.
Råttsvansens övervintringsrosetter är pyttesmå. De grodde ur frö redan i höstas och ligger klara i startgroparna för en snabb och intensiv blomning i det lilla formatet.
En av de där fina små växterna på kyrkmuren är råttsvans. Den är en smörblommesläkting i det verkligt lilla, oansenliga formatet och heter så för att blomhuvudet ränner iväg till en lång avsmalnande svans. Man måste ta på sig förstoringsögonen för att finna den och också skynda sig om våren eftersom den snabbt blommar över i vårsmältans ytvatten och fort vissnar bort.
Åkerveronikan är en tuffing. Den blommar nästan under snön, åtminstone direkt efter snösmältningen, ty den måste vara på hugget då den liksom råttsvansen utnyttjar läget att hinna färdigt innan torka och utsatthet tar över. Man måste krypa nära för att upplevad den vackra blomningen i himmelsblå lyster.
En vacker mossa finner jag också. Den är gulfärgad i topparna och liten och låg. Jag har ingen aning om arttillhörighet men tänker nu strax lägga ut den på nätet och där kommer jag säkert snart att få svar. Efter det återkommer jag med svaret.
Svar: Jenny Svärdh har svarat mig om mossan. Hon föreslår TAKMOSSA som är den allmänaste i släktet skruvmossor och jag har nu kollat upp den i Nationalnyckeln. Det ser ut som att hon kan sin sak. Visst tycks det vara takmossa. Så har jag lärt mig något nytt också idag.
Så här ser den ut i förstoring. Typiskt för de flesta skruvmossor är den hårlika vita udden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar