17 juli - Ett gammalt herbarium

.
För något år sedan fick jag ett gammalt herbarium i min hand. Inga Juberg från Svanshals, gift med Inge Juberg, hette som ung Inga Berglund och bodde vad jag förstår vid Rök. Hon samlade växter som brukligt var på den tiden, 1935, då hon gick på realskolan i Vadstena i klass 3/IV.  
Jag fick herbariet av henne under ett av hennes senaste levnadsår att förvalta för kommande tider och min tanke var att jag skulle lämna det vidare till Naturum Tåkern eller motsvarande som ett tidsdokument. 
När jag nu riktigt grundligt börjat gå igenom och städa min ateljé efter vattenläcka och byggdamm, fann jag herbariet i mina gömmor och tänker ta min tanke på allvar och ge det full upprättelse. Men först efter att ha dokumenterat alltet med kameran, vilket nu är gjort.

Portör användes på den tiden när realskolealumnerna för att få betyg i biologi skulle samla och bestämma ett antal växter i sin hembygd. Den här portören är min farfars och den har därefter används av både min far och mig. Numera är det plastpåse som gäller vid insamling av växter i den mån man ännu samlar eller ens behöver samla.

Inga Jubergs herbarium omfattar nästan 100 arter växter insamlade framför allt i Röks socken men även några vid det närliggande Tåkern och på Omberg.
Det är ganska allmänna arter som finns med, vägkantsblommor och ängsblommor och några arter från skog och trädgård. Tre ark är inte artbestämda och på några av de andra finns rättelser från en magister.

Ett par exempel:

Gul näckros

Gulsippa

Jungfru Marie nycklar

Blåhallon

En art verkar vara felbestämd och flera har idag fått nya namn. Däribland har beteckningen gräs fått stå tillbaka för epitetet ört, t ex "penninggräs" heter idag "penningört. (Jfr den gamla beteckningen "ogräs" som inte alls endast handlar om gräs).

Åkermynta, felaktigt angiven som vattenmynta

Bland de hundra arken är det ett som verkligen sticker ut. Med råge! 

Ty mitt ibland de många gånger triviala växterna hittar jag ett ark med gaffelglim, insamlat av Inga den 25 juli 1935 på en "åkerren" i Rök.

Gaffelglim är idag en oerhört sällsynt på gränsen till icke längre förekommande art  i Sverige. Jag saxar på nätet:

Ur den "Virtuella floran":

Gaffelglim är mycket sällsynt och har på senare tid endast påträffats på ett fåtal ställen i Östergötland, tillfälligt även i ett par andra landskap. Arten var förr vanligare och fanns från Skåne till Uppland, men har påträffats ända upp i Norrbotten. Arten kom in i landet med klöverfrö som köptes in från utlandet och växte förr bland annat i fodervallar, numera på annan kulturpåverkad mark, till exempel ruderatmark. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades av A. L. Grönwall i artikeln Ett par för Skandinaviens flora nya växter iBotaniska Notiser 1868 (Nordstedt 1920).

Skiss av gaffelglim som jag gjorde för några år sedan.

Själv har jag fått uppleva gaffelglim på den mest kända lokalen, nära Skänninge i en gammal grundvattenfylld grusgrop. En av få, eller möjligen den enda i Sverige idag (men där är jag något osäker).
Men Inga hon behövde uppenbarligen inte fara långt eller leta. Hon fann sin gaffelglim på en åkerren hemma i Rök. 
Den pressades, klistrades in i hennes herbarium och gick igenom lärarens argusögon utan någon speciell notering eller anmärkning.
Och jag anar därmed att det som sägs om gaffelglim "...förr vanligare..." verkar äga sitt berättigande.

Så spännande.