Vilken kall vår!
Så har det känts de här veckorna när jag stått på min målaraltan i Stugan vid Tåkern och jobbat med mina oljor till Konstrundan. Jag har huttrat och svurit och gjort rejäla åkarbrasor för att få blod till mina fingrar. Snålblåsten, ovanligt nog mest från norr har pinat mitt ansikte så att jag blivit ordentligt väderbiten. Tänk att april kan kännas så kylig.
Nåja, allt har förstås inte varit illa. Det har jag ju löpande berättat om här i min dagbok. Det är förvisso en go känsla att krypa in i huset och värma händerna mot kakelugnen, stoppa in pinnved i köksspiseln och koka en kopp kaffe.
Jordrevan blommar vackert.
Och naturen har trots kölden varit bjudsam. Det är lätt att glömma bort att våren faktiskt har pågått för fullt hela tiden. Björkarna har slagit ut och vårlöken har vissnat, maskrosor och jordrevor blommar och stararna verkar ha lagt ägg och börjat ruva nu.
En död fågelunge är utkastad. Gråsparvarna hemma i Ödeshög har kläckt under takteglet.
Och havsörnar ser jag som ni ju redan vet faktiskt varje dag. Den här unga fågeln kom på samma vis som den igår, över betet utanför köksfönstret, och skrämde slag på alla grågässen. Jag trodde det var gårdagens individ men nu, hemma i ateljén, ser jag att detta är en annan ungfågel, med andra luckor i vingspannet. Det finns gott om havsörnar vid sjön.
Vädren kom från sydost idag, lite sol och blåhimmel men mest grått och småregnigt; något varmare, nästan 8 grader.
Helt plötsligt började min tavlor på väggen att slå i vinden. Ett jättestort gråsvart bymoln närmade sig snabbt över slätten och höjde sig rakt över mig. Taket började rista och regnet kom vågrätt.
En enorm fallvind, nästan som en inverterad tromb, lösgjorde sig ur molnet och rev upp ett mäktigt moln av Dagsmosses lätta jord, som helt skymde sikten in mot Omberg. Snacka om jordflykt! Kanten på molnet tangerade min position och jag måste gå in under det värsta för att klara min andning och mina ögon..
Videbuskarna piskade i vinden och jordmolnet drog ut över Tåkern och Omberg siktades åter.
Efter stormen kom lugnet, sol och värme och sälgen rätade sina grenar. Men bara för en tid. Nästa bymoln lägrade sig över backarna vid Heda och Broby med regnslöjor som dansade över landskapet.
Och då jag vände blicken mot norr såg jag rakt in i nacken på stormen. Där var himlen blåsvart bortom alet vid kanalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar