Tuffingen blåmes sjunger vid ateljén från den stora asken idag.
Även jag känner av det ökande ljuset. Jag brukar säga att det är ett första vårtecken när talgoxe och blåmes sjunger men Ulla protesterar högljutt och menar att det är långt kvar till vår.
Förvisso!
Men ändå. Det är ett tecken!
Jag tycker den lite prövande virveln från större hackspett är årets första skarpa vårtecken oavsett den träffar örats allra känsligaste parti i början av januari eller så.
SvaraRaderaSpillkråkeparet är också tidigt på´t med lågmälda hemliga, märkvärdiga läten tidigt, tidigt på året och endast hörda då. Och kanske det existerar ett uns eller så av tidsoptimism nedlagt i fågelvärdens fantastiska tillvaro också (också - då är det en skidburen tidsoptimists ljusaste tanke - min)!
Vetenskap och empiri är nödvändigt och bra på alla sätt men ett litet (helst större!) utrymme för något "bortom" måste alltid tillåtas/bejakas, det vi kallar metafysik, vilket förutan tillvaron och även naturlivet blir påvert och andefattigt.
Så... fram för fler tecken i tiden och tillvaron.
Blå. Gärna det!
Jag håller helt med dig Thord. När vetenskap och empiri parar sig med metafysiken blir upplevelsen av livet som allra bäst. Och så har vi ju alla våra egna små tecken, så artegna och personligt avgörande, oftast emanerande från upplevelser som vi haft någon gång tidigare med ursprung nästan är gömdt för den fysiska världen.
RaderaDet blev lite konstig svenska på slutet, som jag hoppas ändå är möjlig att förstå.
Radera