Det var dotter Karin som absolut ville ut i svampskogen igår, själv var jag väl först sådär ... intresserad och hade nog tänkt mig att prioritera ett fortsatt gräsmattelyft i trädgården, men ärligt talat så var det även i detta just Karin som var den drivande kraften, så det blev arbete i flera omgångar och på olika vis.
Det är skönt med döttrar som tar för sig och av sådana har jag tre stycken ovärderliga, det var nämligen Emma som tog första spadtaget med gräsmattan för någon vecka sedan när jag sa "att det där sparar jag nog till våren".
Alla foton nedan är tagna av Karin Björkman.
Gebbe i svampskogen, förevisande ett präktigt exemplar av fjällig taggsvamp. Foto Karin Björkman.
Nåväl. Det blev svampskogen ett par timmar under förmiddagen; gamla ställen varvade med helt nya i Holavedens allmänningsskogar söder om Ödeshög, där oändliga svampmarker breder ut sig, de flesta ännu outforskade i ämnet, åtminstone av mig trots 45 år i bygden.
Trattkantareller. Foto Karin Björkman
Vi hittade ganska bra med trattkantareller och en knapp liter vanliga gula. På min allra "säkraste" plats var det emellertid för torrt och där fanns bara några svartkantade småttingar, men när vi kom in i de stora mosskogarnas fuktigare domäner hittade vi några såna där härliga gömmor; ni vet, när man upptäcker den första, står still och sen sätter sig ner på knä och hittar mängder runt omkring på typiskt trattismanér.
Trattkantarell i min hand. Foto Karin Björkman
Mellan varven låg Karin på mest på mage i mossan för att bland många andra exempel slutligen ge upp sin väntan på att den svarta skogssnigeln på stigens kremla fotogeniskt skulle behaga sträcka ut sina antenner och istället koncentrera sig på att fotografera en röd flugsvamp ur rätt perspektiv eller försöka fånga skimret av tordyvlarnas skal i en präktig grävlingskit och slutligen utbrista i ett entusiastiskt "kolla pappa" över en liten skinnbagge med ett vackert hjärta på halsskölden som kryper omkring i svamphinken. Härligt!
Röd flugsvamp. Foto Karin Björkman
Grävlingskit med skimrande skal av tordyvlar. Foto Karin Björkman
En skinnbagge med ett vackert litet vitt hjärta på halsskölden kryper omkring i svamphinken. Foto Karin Björkman.
Oh vad det är härligt att känna att ett arv förvaltas på det bästa av sätt. Tack mina kära döttrar Karin, Emma och Hanna! Ni berikar mitt liv!
Oh vad det är härligt att känna att ett arv förvaltas på det bästa av sätt. Tack mina kära döttrar Karin, Emma och Hanna! Ni berikar mitt liv!
Nämen pappa nu sitter jag här i simhallen och fäller en liten tår. Tack för allt du gett oss i stort och smått!
SvaraRaderaFrån Karin:
SvaraRadera"Vad fint pappa. Puss och kram"