Bondsyrenen vid ateljén är öronmärkt. Bladen är nämligen konstfyllt bearbetade till subtila små mönsterkreationer genom gnag från skalbaggar av släktet öronvivlar. Jag har sett det många gånger förr till och med inne i ateljén på brudorkidéernas bladkanter och på allehanda saftiga blad av andra arter ute i naturen och jag lärde mig anledning och ursprung först för något år sedan. Det hela sker nattetid och insekten bakom det hela är en doldis.
Här kommer en hänvisning till en artikel som behandlar släktet öronvivlar för den som vill veta mera.
http://www.slu.se/Global/externwebben/nl-fak/ekologi/V%C3%A4xtskydd/Notiser_feb_2011/F%C3%A4gerstr%C3%B6m_mfl_Otiorhynchus.pdf
På ett så intrikat sätt kan det alltså ätas och det kan kanske vara bra att veta för fler nyfikna människor av den naturnördiga typen, så varsågod!
Senare tillägg:
Först Bengt Andersson via Facebook och därefter min gode vän Sven Lennartsson i en kommentar nedan konstaterar båda att den öronvivel det troligtvis är frågan om är Otiorhynchus smreczynskii
Bengt anger detta i så fall som förstafynd för Östergötland men Sven har uppenbarligen hittat den tidigare men kanske inte rapporterat in den till Artportalen.
Gå ut en kväll när det mörknat och skaka syrenbladen ner mot ett ljust underlag. Då får du sannolikt se vilka som gör så att bladkanterna ser ut som en gammal tågbiljett där konduktören använt sin tång, fast ivrigt.
SvaraRaderaDet gjorde jag hemma i Mjölby och påvisade förekomsten av Otiorhynchus smreczynskii. Den var då inte hittad norr om Skåne eller söder om Uppland. En art som alltså följer tätt i människans spår. Speciellt om de är gröna, helst syréngröna.
Tack Sven!
RaderaJag har lagt in ett tillägg i skriveriet som du ser med anledning av detta.
Vi hörs och ses!