Jag såg en brun glada igår. Den kom flygande över bilen då vi körde ut på E4:an i rondellen vid IKEAutfarten. Jag såg den först på håll i silhuett mot himmelsljuset och sa direkt till Ulla att: "Där flyger en glada".
Om man nu ska beskriva en flygande glada börjar man lämpligt med de långa hängande vingarna och den graciösa luftlätta, lite studsande flykten och sedan att vingarna liksom är framåtvinklade och alltid hänger under horisontalplanet i glidflykten.
Så var det med andra ord självklart för mig att det var just en glada och inget annat, en brun kärrhök t ex som inte alls uppvisar dessa beskrivna karaktärer.
Man måste dock ha ganska stor erfarenhet av rovfåglars flykt för att kunna läsa av tecknen rätt, ty en ungfågel eller hona av brun kärrhök kan i fågelboksstadiet te sig tämligen likartad.
När vi var nästan rakt under fågeln såg jag att det överraskande nog var en brun glada istället för den röda glada jag förväntat mig, en fågel som glädjande har börjat häcka igen i Östergötland och stadigt ökar efter ca hundra års bortavaro.
Fågeln var nämligen mera enhetligt mörkbrunt färgad än den röda gladans större brokighet och rävröda färg och det bästa kännetecknet av alla, den saknade den röda gladans djupt kluvna stjärt. Den här fågeln hade nästan rak kant på den utspärrade stjärten och en grund vinkel då den var hopslagen
Med hängande vingar och en studsande lätthet gled gladan vidare över bilen i riktning västerut.
Och jag kunde tyvärr inte stanna, pressad av mina medtrafikanter körde jag av motorvägen först vid Mantorp och rapporterade till mina vänner fågelskådare i Östergötland en kvart senare.
Nu undrar jag därför om någon mer fick chansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar