21 maj - Uppgång och fall

.
Jag såg en turkduva i Ödeshög häromdagen. Det blir en anteckning i dagboken av detta, ty det var ett tag sedan nämligen.
Den kom flygande alldeles ensam och landade på en TV-antenn och tog därefter höjd och försvann vidare någon annanstans lika snabbt igen.

Jag minns 70-talets första år i byn. Turkduvorna fanns överallt, säkert flera hundra individer bara här. Och på samma sätt var det över hela södra Sverige. Till och med uppe i Kiruna i norr häckade de dessa år och det gjordes fynd ända ute i Atlanten när Island kunde konstatera sina första häckande turkduvor. En så märklig fågelhistoria är värd en liten sammanfattning.

Utdrag ur "Svensk fågelatlas"1999:

Man brukar säga, om det är alldeles sant vet jag förstås inte, att anledningen till den explosiva utvandring mot nordväst från Indien via Turkiet släpptes loss på allvar, då grekerna inte längre med jakt kunde kontrollera beståndet som trängde på över Bosporen. Turkduvan ska, som också namnet visar, av Grekland ha setts som en symbol för det illa omtyckta Turkiet, varför alla turkduvor som sågs i Grekland med frenesi dödades på alla upptänkliga sätt. Enligt denna teori, eller skröna, skedde det stora språnget i turkduvans etablering när väl Grekland "övervunnits" och arten nådde Ungern, Bulgarien och Rumänien.

Jag har ett klipp i mitt första urklippsalbum som handlar om turkduvans exeptionella etablering.
Östergötlands första turkduvan sköts som "sparvhök", jag tror 1959 men det dröjde ytterligare några år innan fågeln kom till vårt medvetande. Vi unga grabbar i Tåkerns fältstation ville verkligen vara med då det hände och när det kom till vår kännedom att turkduvor plötsligt dök upp i Skänninge och Vadstena så åkte vi dit  med nät och ringar för att försöka ringmärka några. Vi misslyckades, turkduvor är inte så lätta att fånga, men försöket blev i alla fall ett litet kåserande reportage i Corren skrivet av Göran Bergengren och med illustration i tusch av mig; faktiskt ett av de allra första försöken vi gjorde tillsammans att berätta om natur och djur Göran och jag. Många mer skulle komma!

Faksimil ur Corren februari 1966

Redan under andra hälften av 1970-talet började det gå utför för turkduvan. På ett märkligt sätt försvann den från ort efter ort och beståndet mer än halverades under bara några år.
Ingen vet riktigt varför men en tänkbar orsak är de mycket hårda vintrarna 1976, 1978 och 1980 då turkduvornas etablering sattes på verkligt utmanande prov. Turkduvorna bara försvann, upplevde vi det som.
Jakt, både illegal och kommunal, var en annan avgörande faktor. Många människor klagade på nedsmutsning och över turkduvans idoga spelläte som "störde" tidiga morgnar.
Även i Ödeshögs sköts ett tjugotal turkduvor i mitten av 70-talet. Vaktmästaren vid skolan där jag då jobbade kom till mig en dag och sa att grannen till skolan hade skjutit dem. De låg " i drivor" i häcken under sovträden. Vilken skam!
Jag var feg och gjorde ingen anmälan den gången. Jag tror jag hade agerat annorlunda idag, men nu är även detta en historia i historien.

Ända till 2000-talets första år fanns ändå turkduvan kvar som häckfågel i Ödeshög innan den till sist försvann helt. 
Men kanske inte för gott ändå. En turkduva är förstås inte så mycket att yvas över men är ändå ett gott tecken.