Efter lunch igår kom Adam på besök, lagom till kaffet. Vi satt i solen och resonerade om fågelskådarlivet, som det är och som det har varit och kanske också hur det kan komma att bli.
Det ska bli ett reportage till Vingspegeln är det tänkt.
"Skådarporträttet"
- Oj, ropar Adam plötslig, en forsärla. Det är den andra idag.
Och jag, jag hör inget. Inte visste jag att forsärlans spetsiga flyttlock har försvunnit med ålderdomens skröplighet. Det är bara så ledsamt!
Idag på morgonen är det dags igen, att åka ner och fortsätta med mitt måleri.
“Det var lätet och att den såg ut som ett mellanting mellan sävsångare och rörsångare som först fick mig att reagera. När den sen öppnade sitt köttfärgade gap förstod jag att det här var en annan slags fågel”.
Men först snickrar jag till en liten vinjettillustration åt Robert. Han håller också på att snickra en smula och då handlar det om en tillbakablick på den fältsångare som jag fångade vid ringmärkning för snart trettio år sedan.
Den är visst aldrig ordentligt redovisad, menar Robert, och tycker att nu är det dags att göra något åt det. Också för Vingspegeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar