Elva grader, regnskurarna kommer och går, hela tiden från sydväst under Omberg och jag står på målarverandan och hukar i blåsten med ylletröja och oljerock på och med mössan neddragen över öronen medan jag oupphörligt förbannar urvädret, som får mina dukar att hoppa och vibrera, utan att det hjälper ett dugg.
Knappt två timmar står jag ut sen vänder jag åter hemåt mot ateljévärmen och bestämmer mig för att invänta en dag med bättre förutsättningar.
Längs vägen över mossen ser jag kvistar, grenar och hela träd nerblåsta och vinden fortsätter att slita i lövverket.
Vilken höst - och så tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar