onsdag 9 juli 2014

9 juli - Fortsättning från igår, Annorlunda tomtfåglar

.
Jag fortsätter min berättelse från igår, vilken handlar om märkliga fågelupplevelse från vår trädgård mitt i villasamhället i Ödeshög.

Under fågelsträckets höjdarveckor i början av maj var trädgården en dimmig morgon alldeles full av sjungande rödstjärtar; en annan lika dimmig majmorgon var det istället rörsångare som satt i häckarna runt om husknutarna och sjöng så det vibrerade. Detsamma har förstås hänt med både svartvita flugsnappare och framför allt rödhakar.

- Gunnar, kom! Skynda dig, sa Ulla en midvintermorgon när hon drog upp rullgardinen i sovrummet.



I den blåkalla snön kom ett gäng rapphöns traskande på rad. Jag tror att jag minns att de var ett tiotal och de hade siktet inställt på ett stort tuijabuiskage som stod lutat mot väggen i söderläge. Där kröp de under och vilade resten av förmiddagen innan de sedan gav sig iväg mot okända äventyr. Det har aldrig hänt därefter och numera är rapphönsen i stort sett borta från bygden, åtminstone från närområdet.

En majmorgon hoppade en blåhakehona omkring vid komposten och vid samma kompost har jag midvintertid haft svarthätta två gånger.

När vårt hus var alldeles nybyggt, det var våren 1980, var hela kvarteret och mer därtill en enda stor byggarbetsplats, och uppenbarligen en oemotståndlig plats för mindre strandpipare. Minst två par häckade under ett par år på de blottlagda ytorna i området och ungarna sprang omkring ända inne på vår tomt.
Jag njöt varje vår de där åren av strandpiparnas ljudliga spelflykter men min granne Lasse sa, troligen ändå mest på skämt, att han tänkte skjuta dom där fåglarna om de skulle fortsätta väcka honom om morgnarna i förtid. Snart nog var området dock alltför välbebyggt för mindre strandpipare.



En dag i maj för säkert tjugo år sedan passerade en brun glada rakt över tomten och många andra rovfåglar har jag sett: sparvhök förstås, men även duvhök, pilgrimsfalk, tornfalk, jaktfalk, ormvråk, bivråk, fjällvråk, fiskgjuse och havsörn.
Därmed har jag säkert glömt några ytterligare men brungladan tar nog priset ändå.



Den allra märkligaste fågelupplevelsen från tomten i Ödeshög ägde rum en varm sommardag för kanske femton år sedan.
Vi var ute i trädgården hela familjen eftersom vädret var så ljuvlig denna eftermiddag.
Plötsligt såg jag en fågel närma sig på himlen söderifrån på kanske femtio meters höjd. Jag trodde först det var en and eller en skarv, storleken och vingföringen var snarlik. 
Den kolsvarta fågeln närmade sig snabbt och passerade i perfekt profil. Det var en orrtupp!

Varför i hundan, skulle Emil ha sagt, genomförde en orrtupp dylika flyttningsmanövrer mitt i sommaren; flyga rakt ut över den vida Östgötaslätten? Siktet verkade vara inställt mot Omberg. Man kan verkligen undra vad det är som driver en ensam fågel att ta och genomföra sådana beslut. 

Oftast är det slumpen som avgör vad man ser eller inte. Som den där svettiga augustinatten ett år då jag sov med fönster och balkongdörr öppna och vaknade av ljud från havet.
Mitt i natten passerade nämligenett stort gäng tärnor på  väg söderut över landet. Där fanns både fisktärnor och säkerligen silvertärnor samt mera lättbestämt ett stort antal kentska tärnor.

Nu är inte allt kristallklart, ens för mig, det vill jag säga i sammanhanget. Det mesta missar man naturligtvis - alla härfåglar, biätare, aftonfalkar, stortrappar, gåsgamar, rödhuvade dykänder, sammetshättor, rödhuvade törnskator, vitnäbbade islommar och kungsfågelsångare har hittills, eventuellt, passerat utan min vetskap. Ty så är det förstås, att nästan allt kan hända och faktiskt händer utan att man har den blekaste aning om det.

Och ibland blir man ställd.
I häcken för någon dag sedan såg jag en sångare. Det finns ju många att välja på just nu när ungfåglarna börjar röra på sig. Jag tänker på lövsångare, trädgårdssångare, ärtsångare, törnsångare med flera arter.

Den här var enfärgad grå, så där som fåglar kan bli i ett snabbt förbiflyende ögonblick bland blad och skuggor; inget märkligt så långt alltså.
Det var bara det att jag såg hur den knyckte på stjärten med liksom långsamma och regelbundet pumpande sänkningar.


- Vad sjutton är det där för en sångare, ropade jag retoriskt till Ulla som satt i solstolen bredvid mig, men i samma stund var fågeln borta igen.

Den frågan kommer aldrig att bli besvarad. Bara den som vet lite mer om fåglar än vanligt  förstår vad jag menar och vet att det där med stjärtrörelser är viktiga grejer när det kommer till fåglar, framför allt hos sångarna.
Som sagt - ibland blir man ställd.

Tillägg den 18 juli.
Min trogne läsare "Ölandsvännen" har i kommentar nedan kommit med ett för mig nytt men uppenbarligen mycket gångbart förslag till vad det kan ha varit för sångare som jag såg i häcken.
Läs vår korrespondens nedan under kommentarer.

4 kommentarer:

  1. Pumpningarna nedåt med stjärten tyder på Gransångare, men det finns ju några att välja mellan!?
    Mörka ben och näbb, ja, då kan det vara en granis, vad jag kan lista ut. Själv tror du??
    Men, en annan sak som jag sett, är att Tornseglarna matar Hussvalornas ungar. Vi har ett Hussvalbo alldeles ovanför våra huvuden, i en vinkel på husfasaden, och där samlas både Hussvalor och Tornseglare framåt eftermiddagen. De turas om att mata Hussvalans ungar. Sitter en Hussvala i boöppningen och matar, väntar en Tornseglare i luftrummet på sin tur att ta svalans plats. Det hela pågår under ganska lång tid. Jag är också övertygad om att det är fler än de häckande Hussvalorna som matar ungarna i detta bo.
    Vanligt?
    Annars helt sogolikt sommarväder nu under några heta dagar här på ön.
    Ölandsvännen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej där Ölandsvännen,

      "Grå" fåglar kan ju vara det mesta förstås även om jag inte alls förknippar just gransångare med stjärtpumpningar. Är du säker där? Gråsångare, eksångare, saxaulsångare är ju arter man mera förknippar med stjärtrörelser och då blir ju exklusiviteten så mycket större och sannolikheten i motsvarande grad så mycket mindre. Det är ju inte första gångenn precis som man lämnar en fågel obestämd. Jag skrev om det hela mera som en illustration till hur mycket det är som man inte vet och kan även efter ett långt intensivt liv med fåglar.

      Det där andra du beskriver, hur tornseglare liksom står i kö för att mata hussvaleungar verkar ju vara helskumt.
      Det måste du bara dokumnetera noggrant! Gärna med bilder. Det hela är värt en ordentlig notis i en seriös tidskrift min vän!

      Nu strax ska jag till Tåkern och Stugan med mitt äldsta barnbarn Ella, tio år. Vi ska vara där i två dagar själva.
      Det blir tavelmålning på min målaraltan, kanotturer i Tåkern, korvgrillning i kakelugnen, eventullt nattfjärilsfångst med lakan och lykta smat ringmärkning i vassen med Tåkerns fältstationtidigt i morgon bitti.

      De du!

      vännen Gebbe

      Radera
  2. Ja, jag förstod ju att du inte menade en så vanlig art som Gransångare, men läser du Fågelguiden förstår du min kommentar. Här fullständigt vimlar det av Gransångare, och jag har själv iakttaget just den nedåtgående stjärtrörelsen. Det finns ju flera arter av denna sångare, så jag ville stilla din hunger efter en mer exklusiv art. Ursäkta.
    Beträffande fenomenet med matningen i "vårt" svalbo, kan jag just nu inte dokumentera detta. Det är helt tyst i boet, det finns inga svalor/seglare här, men jag har en teori, att det kanske flugit in tornseglarungar i hussvalans bo. Hussvalorna föder ju två kullar, och dessa övernattar ju i samma bo som de föddes i. Tornsvalorna häckar alldeles bredvid Hussvalorna (under takteglet) och kanske har någon unge från dem förirrat sig in i Husvalornas bokorg? Långsökt, men kanske möjligt?
    Jag återkommer om jag lyckas dokumentera fenomenet.
    Var f.ö. uppe i Mjölby under helgen som var. Min dotter Hannah gifte sig i hembygdsgården. Morgonen efter tog vi en promenad utefter Svartån, norrut från Kraftverket och mot Duvelund (?) Ett fantastiskt vackert och naturligt område, om man med naturligt menar artrikt på både växter, fåglar och däggdjur. Tror att jag såg spår efter Utter, som lär finnas där. Växterna på ett område bar tydliga spår av trädgårdsrymlingar, men vad är det som växer där utefter Svartåns stränder? Du som kan det där, gör gärna ett besök. Jag ger dig namnet på en bra guide.
    Var försiktig i kanoten, vi vet ju båda hur illa det kan gå.
    Mina barnbarn kommer nästa vecka till ön, och då blir det minst kamelritt hos Bengt, bondesökerfrubengt du vet. Kul.
    Ölandsvännen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen min käre Ölandsvän,

      Så har jag då lärt mig något nytt i fågelväg idag tack vare dig och Fågelguiden. "Att gransångaren pumpar med stjärten i en nedåtgående rörelse".

      Detta var en helt ny uppgift för mig. Jag har ju inte lusläst Fågelguidens alla artbeskrivningar precis och just den fågeln trodde man ju att man kände till, så att säga.
      Men så icke alltså! Alltid något nytt under solen!

      Här i Östergötland börjar ju gransångarna så smått nu att fylla ut det märkvärdiga tomrum som varit i artens utbredning. Jag förstår att det har kommit mycket längre på Öland, men här är gransångarna ännu ganska ovanlig som häckfågel.
      I motionsområdet Skönatorpet i skogen söder om Ödeshög hade jag tre sjungande hanar förra året vilket var en liten sensation. Uppe på Omberg har arten varit glest företrädd sedan ungefär tio år tillbaka i alltmer ökande frekvens.
      Snart är väl gransångare som sagt en vanlig "trivialart" även här i bygden.

      Så än en gång min vän, Tack för upplysningen och kunskapsspridandet.

      Radera