onsdag 19 december 2012

18 december - Fjärilssommaren finns runt hörnet

.
Igår då jag öppnade ytterdörren till mitt helt nedkylda hus vid Tåkern, föll ögonen på fjärilsvingen på golvet; en framvinge av en nässelfjäril tillsammans med muslort och intorkad musurin; fjärilen säkerligen uppäten efter ett misslyckat övervintringsförsök.


Varje vinter är vinden till min Stuga sovplats för ett antal nässelfjärilar men jag brukar aldrig se dem förrän vårsolen värmer, då kommer de fram och fladdrar mot fönsterglasen så jag får hjälpa ut både dem, vårflugorna och ibland någon äggstinn bålgetingdrottning.



Under vinjettbilderna ovan finner du länkar.

Fjärilssommaren är aldrig avlägsen, varken den som gått eller den som kommer, det känner jag denna dag, när jag målar av vingen som jag tagit med mig hem till ateljén och dessutom erhåller ett paket från vännen Göran med material om hans nya värdefulla bok "Fjärilssomrar" som jag har anmält tidigare här i min Naturliga dagbok.


"Arter kommer och går, en del av dem är periodvis sällsynta men dyker en tid senare upp på nytt. Miljön påverkar i högsta grad deras levnadsmöjligheter. Faktum är att arealen rika fjärilsmarker här i landet, ja, i hela Västeuropa, har halverats de senaste trettio åren. Ett mera fjärilsfattigt landskap är i första hand en uppsjö ekologiska avbräck, en skörare natur:" (Göran Bergengren).

I den ansedda tidskriften "Balder" är ett helt kapitel ägnat Göran Bergengrens bok och i tidningen "Aftonbladet" finns en mycket positiv och dessutom viktig recension eftersom den allvarligt manar till eftertanke, inte minst för politiker med makt att förändra.
*
Som syn för sägen upptäcker jag en yrväckt nässelfjäril som vinglar runt i Jönköpings boulehall senare om kvällen, under vår träning där. Jag försöker förtvivlat stoppa in den i en köldspringa intill dörrkarmen men den vill ut lika snabbt igen till den förrädiska värmen som tyvärr har väckt den i förtid till en trolig död.
Så har dagen, fastän mitt i vintern, gått i fjärilars tecken.
Nästa fjärilssommar finns redan runt hörnet.

Läs gärna i kommentarfältet nedan, Thord Wimans kåserande i ämnet fjärilssomrar samt dikten av Eva Sundqvist som bifogats. Sådant berikar min blogg väsentligt, tack!

1 kommentar:

  1. Även jag berördes av en fjärils vinge så här i dagarna omkring vintersolståndet, den tid på året då fantasins, längtans och poesins fjäril flyger som allra intensivast.

    "Fjärilssomrar". Det är en aura av högtid och barfota barndom omkring ordet. Minnet insisterar uttryckligen på barfotaheten men jag själv tvekar litet på detta; dock inte på fjärilarnas rika förekomst - då! Familjen värdesatte högt en liten vindögd Bostonterrier (skokrämshunden!) på den tiden, alltid lika uppspelt/upprymd närhelst fjärilar var på vingarna. Det var ett mirakel se en så pass liten hund hoppa så högt mot fjärilarnas himmel. Jag kunde aldrig riktigt fundera ut om hunden ville bita, pussa på dem eller bara ville vara en ytterligare glad gamäng i gänget...

    Fjärilar är poesin inkarnerad men blir färre i dagens försurade miljöer. Det är en mörk tragedi att så många fjärilsarter minskar i Sverige/Europa, dagfjärilar med uppemot 60% över stora områden.
    OM nu fjärilar är så bra miljöindikatorer som ekologerna säger är ju frågan: Hur mår då naturen egentligen. Fjärilar i fritt fall? man kan ju få fjärilar i magen för mindre. Påfågelöga och Amiral - sickna skönheter: Ja, sucka mitt hjärta, sucka och sucka i miljöförstöringens enfaldiga dagar. (Även om det inte bådar till någon förbättring och låter aningen självupptaget!)

    Jo, jag läste om

    "Höga tallens tjocka hud:
    full
    av barkbåtar
    på väg upp i himlen.
    En
    bär gult segel.
    Det är en fjäril.

    Eva Sundqvist
    Tall, 1984

    SvaraRadera