torsdag 13 december 2012

13 december - Natur i Luciatid

.

Som av ett ljus inne ifrån lyser Omberg ur snömörkret denna korta Luciadag när jag åker ner över Slätten mot Naturum Tåkern för att ta mig en titt på alla havsörnarna innan det är för sent. 
Förra veckan räknades trettio örnar in vid ett tillfälle, samlade runt tre råkar med hopträngda knölsvanar; samma fenomen som tidigare vintrar alltså, men för varje dag med temperaturer under det normala, idag 11 minusgrader på morgonen, fryser öppningarna till och försvinner för gott in i vinterisen.

Det är en vacker dag. Nattdimman ligger ännu kvar i sänkorna medan trädtoppar och vindkraftverk glöder i solen som är på väg upp i sydost.
Jag är alldeles ensam när jag vandrar ner till tornet. Allt är tyst och stilla. Endast harar och rävar har gått före mig.



Det sparsamt vita som lyser där ute är hopträngda svanar. Förstora bilden genom att klicka på den och du kan se dem något tydligare och också se havsörnarna som små suddiga mörka prickar.

Jag ställer upp min tub och spanar utmed den snöiga isen och finner två ytterst små råkar. Vid den ena långt där ute, den mot Åsby i väster står fyra havsörnar runt packade svanar och vid den andra, mot Hov i nordöst, ser jag sju havsörnar runt återigen lika trängda svanar. Flera av örnarna står och äter. 
Samma upplevelse som tidigare vintrar alltså, med den nästan makabra känslan av panisk trängsel och instängdhet som råder, med rovdjur gående mitt ibland instängda byten.



När jag nu ser lite närmare i tuben upptäcker jag också en räv. Den traskar runt därute för att få sig en smakbit men örnarna släpper inte till något. Rävens tur kommer säkert till natten.

På hemväg under Omberg gnistrar luften av iskristaller. Det är sjörök från Vättern som faller ut, fryst över bergets höjder varvid en magnifik dubbel halo skapas mitt framför mina ögon. Den innersta ringen är så stark att den duellerar med själva solen och är en av de vackraste och ljusstarkaste jag någonsin sett. 
Tyvärr är den svår att i sin helhet komma åt med kameran så jag får nöja mig med ett lågt utsnitt över Dags mosses mörka skogsbård.



2 kommentarer:

  1. Paul-Peter Schmidt14 december 2012 kl. 08:51

    Härliga bilder!
    Jag var också ute igår em. Det hade utvecklats betydligt mer Vätterrök då.
    Hela Omberg låg insvept i dimman utan Hjässan som soldränkt såg ut att flyta ovanpå. Jag han tyvärr inte ta ett foto. När jag fått fram kameran var även hjässen försvunnen. Där emot några bilder av fenomenet "Vättern ryker". Mycket kraftigt och mycket lokalt. I stort sett bara utanför Hästholmen. Norr och Söder om var det klart och soligt. Kan du förklara den skarpa avgränsningen?
    (se gärna bilderna på min Facebook)
    Hälsningar,
    Paul.

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar!

    Det är som sagt väldigt mycket dimma och sjörök över Vättern nu. Det lutar åt en isvinter i år! Att det varierar lite över geografin i utbredningen har jag också noterat men jag har ingen bra förklaring, mer än det måste bero på antingen/dels på vinden samt/eller luftens sammansättning och temperatur över vattenytan att göra; i skild kontrast mellan luft och vatten.

    Jag ska kika på dina bilder på FB.

    Många hälsningar

    från Gebbe

    SvaraRadera