På väg till fiket genar jag i vanlig ordning över gräsmattan vid syrénhäcken, ser uppenbarligen ner, hur jag sätter mina fötter, och upptäcker då en för mig ny växt som jag inte sett tidigare endast några meter utanför ateljén.
Det är en liten grupp gula blommor som strävar uppåt och lyser som små solar mot det gröna gräset. En planta alldeles på kanten till asfalten. Liten och oansenlig är den, inte mer än ett par decimeter hög, spenslig och ljusgrön och lätt att se förbi. Men det är de vackra gula blommorna som gör att jag noterar den.
Jag ser förstås direkt att det är en haverrot och blir lite förvånad över litenheten och den sena blomningen. Alltså vänder jag direkt tillbaka in i ateljén och hämtar kameran för att dokumentera samtidigt som jag kikar efter i Mossbergs/Stenbergs flora.
Jag läser:
"Småhaverrot, Tragopogon pratensis minor. Sydlig. Skild från Ängshaverrot genom vanligen rödkantade holkfjäll, dubbelt så långa som blommorna. Blad mer tvärt tillspetsade".
Det är härligt med dessa små nya upptäckter, speciellt om de är nära en själv.
Jag har lärt mig något nytt igen och känner att livet är outtömligt rikt, ibland även i en ordinär gräsmatta.
Tack för kunskapen! Jag hade nog avfärdat den som... fibbla. :)
SvaraRaderaHej Mira,
SvaraRaderaJag förstår. Visst är den släkt med fibblor så du är ju inte helt fel ute. Och det vet du säkert också, kan jag liksom läsa mellan raderna.
Jag tycker att den här lilla blomman är som en barnteckning av en sol med sina utstickande "strålar" - så vackert!
Nu åker jag ner till Stugan och tar tag i oljemåleriet.
Vi hörs
hälsar
Gebbe
Tack för din sida med bilder och kommentarer om denna växt, som jag undrat så över...
SvaraRaderaHej Yvonne och tack för din lilla kommentar. Kul att min blogg kan sprida också lite "lärdom".
Raderamånga hälsningar från Gebbe