15 maj - Med en handfull starägg i min hand

.
Jag står på altanen med tre starägg i min hand.

Jag förstår inte. 
Äggen ligger under holken på stugväggens baksida i gräset, alldeles intill där jag målar min oljor, till synes oskadda.
Stararna har inte brytt sig tidigare, utan smugit in och ut i holken utan tveksamhet, trots min närhet.
Men idag har det hänt något. Något annat. 
Tre turkosfärgade "smycken" ligger tillspillogivna i det gröna gräset och jag kan fatta vurmen för skönhet och spänning två generationer fågelskådare tillbaka, då när äggsamlandet var norm i amatörornitologins kretsar.


Gerza från fältstationen kommer förbi med en busslast naturbruksgymnasister på studiebesök.
Han berättar om spännande ny kunskap. Att det finns vissa starhonor som, till viss del eller till och med uteslutande, parasiterar på sina egna fränder. 
Det kallas, om jag nu minns rätt, artspecifik egenparasitism.
Men då säger Gerza brukar det knappast handla om tre utslängda ägg samtidigt. Den parasiterande honan brukar nöja sig med ett ägg åt gången, ungefär så som göken beter sig.


Hoppsan, säger jag, det hade jag ingen aning om. Här finns kanske potential för utveckling av en ny parasiterande starart, fortsätter jag ett snäpp ytterligare i spekulationer.

*

Idag på morgonen sjunger tre näktergalar i närheten. De två närmast Stugan utför en riktig sångduell.


Och, ännu en fågelart har under natten tillkommit i min trädgård, eller egentligen ännu intimare än så.
Den sitter på staffliet på altanen när jag kommer runt hörnet och flyger upp i trädet intill med läten så finstämda och höga att jag endast med möda kan skilja dem ur vindbruset.

Mm ... den grå flugsnapparen är tillbaka igen, vilket gläder mig mycket. Förra året byggde den sitt bo uppe på en hörnstolpe inne på altanen och det orsakade mig vissa hänsynsproblem. I år kan jag koppla av från den biten i och med att jag redan är färdig med mina beting inför konstrundan som börjar i morgon.