Där har även jag varit och tecknat, konstaterar jag, när vi får följa ett konstnärspar som går runt bland stenarna, tecknar, registrerar och skapar konst av det hela som ett väsentligt inslag i kulturTVprogrammet Kobra.
Det var ganska länge sedan nu, någon gång i början av 80-talet, som vi hälsade på våra goda vänner Sue och Mike och besökte den berömda stenringen vid Avebury i södra England.
Jag hade med mig en teckningsbok och pennor av kol och rödockra och vandrade runt i den fantastiska miljön och dokumenterade, sökte filosoferande ensamhet mitt i det turistiska och samtalade med stenarna medan jag tecknade.
Aveburys stenring är från ca 2 600 år f. Kr.; en period mitt i brytningen mellan yngre stenålder och bronsålderstid i det som idag är England. Det är en kultplats av stora dimensioner, ett trettiotal mäktiga block som är uppresta i en stor ring på en öppen plats av mer än 11 ha storlek.
Som en europeisk kulturyttring på denna breddgrad är Aveburys monument av förvånande tidighet. Jämför till exempel med våra nordiska domarringar och skeppsättningar som är ungefär tretusen år yngre och av en helt annan dimension och sort.
Megalitsamlingen är också både större och äldre än Stonehenge som ligger ganska nära, men den är däremot betydligt mindre känd i allmäna kretsar.
Aveburys stenring grävdes ut ordentligt först på 1930-talet och många av de då tyvärr krossade och förskingrade blocken återupprättades till sin forna glans.
Idag besöks platsen av tusentals turister varje år, många av dem med ockultism i sinnet.
Det blev ett oförglömligt besök också för mig och jag tänker än idag ofta på det privilegium det är att faktiskt ha varit där, på plats.
TV-programmet Kobra igår kväll handlade om konst i mystikens och ockultismens gränsland och trots att jag inte är speciellt lagd åt det hållet, så kände också jag de "mäktiga krafterna" i stenarnas närhet den gången jag satt där funderande i skuggan med min teckningsbok i knäet.
Men inte blev det något TV-program med undertecknad inblandad den gången i - int!
Jag var nog för tidigt ute, eller så är jag väl inte tillräckligt mystisk av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar