7 augusti - Det stora flödet

.
"huit"

Som en liten projektil kastar sig lövsångaren över gläntan mellan två träd och försvinner in i lövverket. Den är omdelbart uppslukad och försvunnen för ögat men fortsatta försynta "huit" hörs locka regelbundet för den som har kunskapen att förstå.

Det gäller att hålla kontakten och om jag lockar lika försynt tillbaka visar den sig genast, kikar på mig med sitt lilla pepparkornsöga och undrar över fortsättningen.


Man vet att det rör sig om flera tiotals miljoner lövsångare som just nu är på väg från Sverige till tropiska Afrika och sammantaget uppskattar man att cirka 500 miljoner fåglar, ungefär 90 % av Sveriges totala fågelpopulation, försvinner från vårt land innan vintern har anlänt. Insektsätarna såsom lövsångare migrerar i god tid innan födan d v s insekterna tryter.

Jag står på min målarveranda vid Stugan vid Tåkern och har hela detta resande inför ögonen.
Fler lövsångare flyger förbi, en trädgårdssångare smackar och sädesärlorna fångar flugor på altantaket inför nattens etapp söderut. Svalorna dansar runt över trädtopparna och små sällskap av tornseglare flyger på hög höjd mot söder.

Bortsett från de spektakulära migrationsrörelser som kan skådas hos stora fåglar såsom tranor, gäss, änder, lommar, vadare och en del andra arter som skäggmes och svalor, så försiggår de stora fågelsträcken i det tysta, faktiskt mestadels på natten. Detta är förstås ingen nyhet för forskningen eller för fågelskådarna men ändå kan man undra över det stora och ändå så tysta flöde av fåglar som nästan obemärkt passerar förbi.

I brevet nedan från Johan (se under den 6 augusti) berättar han något om sin ringmärkning av flugsnappare i trädgården i Grötlingbo på Gotland.
"Fram till idag har jag fångat 91 flugsnappare (mestadels halsbandsflugsnappare) ", skriver han.
När jag pratade med Johan igår kunde han räkna upp siffrorna till ca 250 ringmärkta flugsnappare och målet var att försöka fånga 500 innan höstens säsong är över. Allt detta i en liten trädgård på ön Gotland. Interpolera detta över vårt lands areal och man förstår att det man upptäcker av flyttande fåglar trots allt endast är en bråkdel av storheten.

Ungfågel av halsbandsflugsnappare
















Siffrorna är ju förstås uppseendeväckande och exempellösa. Jag tänker inte gå längre in i ämnet i min blogg här, det hela tillkommer Johan själv att redovisa så småningom.

"Mörkertalet" är alltså enormt. Jag undrar ju själv ofta över var alla dessa flugsnappare tar vägen efter häckningen. De bara försvinner liksom. Nu förstår man bättre hur mycket det är som händer i det "tysta".
Det mesta i fågelvärlden, om jag nu håller mig till endast den, förblir således oupptäckt trots att en kader av kunniga fågelskådare håller uppsikt och larmar vidare allt vad tygen håller.

Svartpannad törnskata.

Så t ex är det nog mest en slump att en svartpannad törnskata upptäcktes vid Väversunda vid Tåkern förra helgen. Sånt händer alltså ibland men oftast aldrig. Det mesta flyger oss förbi och ändå så nära.

Själv fick jag inte tid att åka dit och kika på den sällsynta sydostliga gästen. Men chansen kommer igen. Att det finns möjligheter till det förstår man åtminstone av rent statisktiska skäl och det är ju en skön tröst.