Jag har bestämt mig för att inte lägga någon moralisk eller natur-etisk aspekt på det hela just nu, när jag tänker göra en liten serie om att "flytta natur".
Naturen flyttar sig av sig självt. Jag menar, för tiotusen år sedan var det som är Sverige idag ett ganska öde arktiskt islandskap och allt det som finns här idag av samlad natur har ju faktiskt kommit hit på något sätt. Ibland långsamt och spontant invandrande men ibland hjälpt på det ena eller andra sättet med stora språng.
Människan med sin verksamhet har varit en mycket bidragande orsak till artförflyttningar i naturen. Säkert minst hälften av Sveriges alla växter, skulle jag tro, kan tillskrivas oss, medvetet eller omedvetet och därtill finns mängder med andra organismer där vi varit behjälpliga.
Vinbergssnäckan är en typisk människoförflyttad art. Den hör ursprungligen hemma i södra och sydöstra Europa och fördes troligen hit av munkar på 1100- 1300talen såsom en representant för "fisksläktet" eftersom den som sådan kunde ätas under fastan, då man sade adjö till allt kött (karneval).
I min hembygd finns idag vinbergsnäckor här och var, både i samhällen och på landsbygden. Den kan med fog numera betraktas som en god svensk art med hemortsrätt i vårt land.
Vinbergsnäckorna parar sig.
Här är fem individer inblandade och eftersom arten är hermafrodit kan de både bli befruktade och dela med sig av egna spermier.
Snacka om avancerad gruppsex!
I Tåkernbygden finns det ställvis gott om vinbergssnäckor. De trivs i den fuktiga och rikt grönskande miljön.
En kaffemugg full med vinbergssnäckor.
Under färden genom Dags mosse häromdagen passade jag på att plocka med mig ett litet antal snäckor på väg ner till Stugan.
Det hade precis regnat och över gruset kröp mängder av dem.
Jag fyllde en tom kaffemugg. Åtta stycken tror jag att jag fick rum med
Så har jag åter varit i farten med att förändra naturen.
Jag släppte ut sniglarna i ett vilt parti av trädgården vid Stugan. Där har jag hittills inte sett några vinbergsnäckor.
Nu får jag se hur det går. Blir det gott om dem kanske jag bjuder på vitlöksgratinerade sniglar. Jag gillar det faktiskt!
Och skulle det visa sig bli väldigt gott om dem i framtiden just här så finns härmed förflyttningen dokumenterad och redovisad för kommande naturalhistorisk skrivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar