22 mars - Isskap och blåsippor

.
Hårda vindstötar lyfter markiserna utanför ateljéfönstret. Det varma ljuset blixtrar stroboskopiskt in genom fönstret och försvårar arbetet vid mitt ateljébord där puppor av väddnätfjäril håller på att kläckas i min illustration till Gotland.
Telefonen ringer. Det är Stefan Rosengren, fotografen. Han kommer förbi om en stund om det är okej för mig, på sin resa hem till Sörmland från Jönköping.

Så ser jag åter chansen att tillsammans med honom smita en stund från allt tålmodigt pill och krökt rygg, ut till våren som sveper in över bygden idag med en frisk och varm sydväst; till denna ständiga längtan ut.

- Vi åker upp till Omberg, föreslår jag, för att se om vi "kan gräva fram" vårens tidigaste blåsippor. Jag vet stället där man kan finna de allra första.

Men på vägen dit, vid Sjöstorp, kommer jag med ett nytt litet förslag.

- Vad tror du om att åka ner till Stora Lund vid Vättern för att kolla om inte isen känner för att gå upp nu i den starka vinden.

- Absolut, svarar Stefan, det låter spännande. Vid Sverkerkapellet har jag varit några gånger men detta känns lite nytt.
.

.
.
.
.
.
.
.
.
.


Isen som ligger lagrad över kustbergens mörka hällar smälter både från ovan och nedan och droppar ner i kvillrande rännilar som blir till små bäckar vilka sträcker sig som glittrande ormar ända ner till sjön.

.

.

.

.

.

.

.

.

..

.

.

Naturfotografen Stefan bland gnistrande berg av is.

.

- Oj! utbrister vi båda, då vi kommer fram över bergklacken. Vilken otroligt vacker syn!

.

Det är ännu mycket vackrare än förväntat. Isen ligger i vallar uppresta mot de svarta men mjukt rundade profyrklipporna. Stora block av turkos klaris ligger på lut och mängder av smärre block är travade till flera meters höjd.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

En glasklar massa av turkosgnistrande isblock har tryckts upp över strandhällarna till flera meters höjd.

.

Stora Lunds naturreservat har blivit en arktisk kust. Det kunde lika gärna vara Grönland. Fantisera och res!

Vallar av krossis glittrar och och klirrar. Solen och vinden smälter effektivt och ibland glider allt, slingrar och rasar i kaskader av ljus och ljud.

Utanför trycker fastisen på med hjälp av vinden som får grepp i en blåsvart råk rakt över bergudden och överallt ihop, mot horisonten, dallrar Västergötlands blåa bård i den relativa värmen.

- Jag ska försöka ta mig ut på isen en bit, säger Stefan. Tror du att det går?

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

..

.

Stefan är ute på upptäcktsfärd i det farliga isskapet utanför Stora Lunds Vätterkust.

*

På Ombergs sydsluttning har värmen och solen gjort sitt vårarbete i god ordning. All den nya snön från häromdagen är bortblåst och vallen under bokarna är torrgräsd och mjukvarm då vi går runt och letar efter de ultramarinblåa blomsterögonen vi hoppas finna.

Vi ser att någon har gått före oss och krafsat fram knoppar och blad ur lövmassan och gräshalmen men vi får gå en liten bit längre in innan vi finner vad vi söker: vårens första "riktiga" blåsippor.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

-

-

.

Ett härligt vårsteg är taget. Ombergs blåsippor har börjat blomma - på korta skaft!

.