18 januari - Slätten töar

.

- Du måste komma hit o kolla, säger Tomas som ringer från Öninge nere vid Vättern. Det sitter tre örnar på ett dött rådjur här utanför på åkern. Vi kan sitta i köksfönstret och titta på dom. Det är jättefint!

- Men jag kan inte komma idag, svarar jag, jag är i Linköping. Det får bli i morgon.

.

Det var i lördags det. Och inte fanns där någon havsörn att se, knappast något dött rådjur heller. Det mesta var avklarat, bortforslat eller uppätet; några tussar bara och tramp var allt som fanns kvar att titta på.

.

Gammal havsörn över Ödeshögs gråhimmel

.

.

.

.

.

.

.

.

Redan veckan innan noterade jag en gammal havsörn som kom på skrå tvärs över Ödeshögs gråhimmel på väg mot Vättern.

Och vidare, idag får jag ett sms-meddelande från Peter:

"Havsörn alldeles utanför Ödeshög...".

.

Jo, så har det blivit, att man inte blir ett dugg överraskad längre av att möta havsörn till vardags. Det är inte säkert att jag noterar dem eller skriver en rad i min dagbok numera. Egentligen är det på det sättet att man knappast kan fara över Tåkernbygden utan att möta åtminstone en eller ett par havsörnar så här vintertid.

Skamligt är det, att jag idag tar detta för givet och betraktar havsörnar med slöa ögon; en så pampig och sevärd fågel är värd bättre uppmärksamhet.

Jag får ta och skärpa till mig. Alltså skriver jag detta - lite från bakåt i tiden. Tack Tomas och Peter!

.

Slätten töar.

Annars är det mildväder. Det har hållit i nästan en vecka nu, plus 3-5 grader sådär. Det är fantastiskt hur fort snön har sjunkit ihop. Aldrig trodde jag väl att det skulle kunna bli barmark redan efter några dygn, men så är det. Men hjälp av sydvästvind och regn har slätten töat oerhört snabbt och av de små snöfria fläckarna som dök upp i förrgår har det blivit hela fält till idag.

Under Omberg i riktning norrut mot Tåkern prålar en skön himmel..

Jag kör norrut förbi Omberg mot Väversunda, svänger ner vid den rosa kyrkan och fortsätter längs sjökantens madmarker. Jag spanar efter vårfågel även om jag vet med mig att det är för tidigt. Men, det är klart, grågässen är säkert inte så långt borta i tid räknat.

Ute i vassfältet kör slåttermaskinen. Den skär knippa efter knippa av årsgammal tåkernvass som ska bli till täckningsmaterial för det nya Tåkerns Naturum som ska stå klart senare i år.

Ramstads åkrar

är

vattenkammade
.
.
.
.
.
.
.
.

.

.
.
.
. .
..
De svarta jordarna vid Ramstad är vattensjuka och tomma, väntande på gäss och sångsvanar, lärkor och tofsvipor.
.
Disevidån är vårrusig och full.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.


Ån är brun och hög. Tjocka isflak glider, snurrar, välter, gnisslar, rider och reser. Vattnet trycker på, väller och virvlar, brusar och sörplar.
Jag möter Mats i bilen. Han ser lite bekymrad ut. Han äger gården uppströms och minns antagligen med fasa sommaröversvämningen för tre år sedan. Finns det något att göra? funderar han säkert.


Gräsänder
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Hur blev det då med vårtecken? Nej, det är en månad för tidigt. Men ändå, kanske något lite. Ett gräsandpar hade nämligen landat i svämvattnet på Bankängen. Det såg faktiskt lite vårlikt ut.

*

Klockan är 15.30.

Rune som har stuga vid Orrnäs kommer begeistrad in i ateljén och anmäler observation av två havsörnar som nyss satt i träden vid Getingaryd vid Vättern ner mot Gränna. Runt om satt ett helt gäng kråkor, säger Rune.

Som sagt ...
.