2 december - På jakt efter kylan

.
Jag sätter mig i bilen och åker söderut längs Tranåsvägen ner över skogen mot Holaveden.

Jag är på jakt efter ett köldhål och förutsättningarna ser goda ut för en bra chans att ligga allra lägst i länet, idag också.

Igår slog nämligen Ödeshög Horn i södra Östergötland, inofficiellt visserligen, med 1 minusgrad. Och sånt måste noteras med viss stolthet.

.

Skälabykärret där Annika noterade minus 26 grader vid passagen igår. (se från den 1/12 nedan).
Här är det inte riktigt lika kallt idag som igår men man ser också att en molnsky börjar dra in över nedanmånens skära i söder. Något varmare väder är alltså på väg och utsrålningen har minskat lite.
.
.
.
.
.

Vid starten är det 16 grader kallt men redan i samhällets södra utkanter visar biltermometern på minus 18 grader. Sen sjunker temperaturen grad för grad för varje kilometer jag kör in i skogsbygden ... 19 ... 20 ...21 ...22 ... 23 ...


Vid Boets kors visar bilens termometer på 24 grader kallt - värt att ta kort på.

Allra lägst temperatur under min temperaturodyssé når jag strax söder om Boet, utanför Hans vid Hagen. Där slår termometern under några sekunder ner till minus 25 grader, men den mätarställningen försvinner lika fort igen och jag hinner aldrig dokumentera med foto.

Snötyngda smågranar indikerar snötäckets tjocklek på cirka 40 - 50 cm
.
.
.
.
.
.
.
.
.

.
.


Strax innan Vagnsjön svänger jag av in mot Lysings härads allmänning. Det är en smal men en väl plogad, liten och mycket vacker skogsväg som skär rakt genom "välskött" produktionsskog av blandad karaktär.
Här fanns gott om tjäder för trettio år sedan men idag är det tomt på sånt. Rationalitetsnivån är alldeles för hög numera. Det har gått utförpå trettio år, menar jag, men där är vi ju förstås inte överens alla "skogens män" och jag.

Jag noterar dessutom och desvärre, att ett nytt stort hygge är på gång här inne. Enstaka röda målade ringar har undantagit några mäktiga furor och stora lövträd men i övrigt kommer allt annat att fällas under vintern. Jag har förstått att det här kommer att göras plats för en vindkraftpark om cirka 12 stycken mega-verk. Till våren redan kommer jag säkert att märka skillnaden också genom den breddning och kraftiga förstärkning av skogsvägnätet som måste till i området för att kunna bära vindkraftsmonstren och detta blir väl nästan det värsta ingreppet i den vackra skogsbygden, enligt min åsikt, men är kanske ett "nödvändigt?"offer för framtiden.

Småbjörkarna böjer sina smäckra stammar i vanmakt över gammelskogens förskingring och snövinterns envetna hårdhet.

Ljuset anländer sakta över skogen. Mellan stammarna ser jag i backspegeln att solen glittrar i rosa-orange och framför mig lättar himlen mot ljust turkos.

Jag stannar till på vägen där jag ser att en älg har passerat alldeles invid ett jakttorn.

.

.

.

.

.

.

Jägaren Linder har redan parkerat där före mig.

Han har tagit vägen över skogen ner till slätten för att köra hem en ensilagebale till rådjuren som mår väldigt illa just nu.

.

- Jag har jakten här, säger han, och jag måste ju se om en älgkalv har följt med förbi här. Vi har en sån kvar att skjuta nämligen.

- Är det istället en ensam tjur som har gått förbi här då, frågar jag.

- Nej du, säger Linder. Det är nog ett hondjur. Titta här, så ser du att det är väldigt spetsiga klövar.

.