Hemma på altanen blommar det blått. Tre krukor med fantastisk Streptocarpus tröstar under deppiga eftervalsdagar.Sverigedemokraternas obehagliga intåg i svensk rikspolitik känns skamligt och bedrövligt. Jag ryser av ett sånt politiskt lågvattenmärke.
Och därtill finns risken för fyra år till med en regering som lågprioriterar miljö och naturvård. Det känns inte alls bra.
Vi har haft en miljöminister som jag tidigare i denna min blogg har kallat ett "veritabelt stolpskott".
Det retar säkert några av er när jag säger så men jag menar att den natursyn och miljöprofil som har varit rådande under Carlgrens departementstid utgått endast från ett markägarperspektiv utan tillräcklig hänsyn tagen till övergripande nationella och internationella värden eller vetenskaplig grundkunskap.
Några exempel:
Den bedrövliga vargjakten - 12 000 jägare ute för att döda 27 vargar och miljöministerns rena lögner och efterkonstruktion vid försvaret av denna jakt.
Strandskyddets klara försämring.
De betydligt minskade anslagen till Naturvårdsverk och Länsstyrelsernas gröna och blå avdelningar.
Misslyckad klimatsatsning.
Klart minskad avsättning till Naturreservat.
m fl
Det är naturligtvis ytterst sorgligt att Miljöfrågorna inte har fått rättmätig plats i årets valrörelse. Egoismens egna välbefinnande har ensamt fått råda. Och jag är mycket ledsen över svenska folkets generellt dåliga förståelse för och viktning av natur- och miljöfrågor samt lågprioriteringen av solidaritet med det och de svaga i samhället.
Nu hoppas jag faktiskt på någon form av samarbete över blockgränserna så att alla dessa frågor lyfts upp till en acceptabel nivå igen. Här menar jag att Miljöpartiet behövs.
Nu vet ni hur jag ser på det hela - men det visst ni väl redan?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar