.
Grågässens ungar är snart flygga och kommer att möta en hårdare tillvaro då föräldrarna inte längre har helkoll på familjen.
.
Skyddsjakten vid Tåkern av grågås omsluter flera hundra skjutna unggäss varje år. Men det är ändå långt under det antal som produceras.
.
Grågåsens påverkan i Tåkerns vassbälte börjar märkas på allvar. Vassens areal ökar inte längre, snarare tvärtom. Överallt finner man gångar genom även de tätaste partier och vassbältets kantzoner mot öppet vatten är verkligen hårdbetade.
.
I Hornborgasjön, där vassen har en mindre utbredning och är av sämre kvalitet, har det gått så långt, att man tagit krafttag mot grågåspopulationen genom en omfattande och kontroversiell jakt också under häckningstid för att skydda biotopen och andra arter.
.
En ung taltrast kom inte längre än hit i livet. .
De flesta individerna av årets ungfåglar dör nästan omedelbart. Det känns grymt på gränsen till makabert men man får tänka som så, att för bibehållandet av en fågelstam behöver varje vuxen individ bara producera en endaste avkomling under hela sitt liv, som lever hela vägen till egen reproduktion. En taltrast som lyckas med två häckningar på en säsong med säg sammanlagt 10 ungar har redan efter ett år haft en god utdelning och grund att ta av. Två lyckade säsonger är mycket mera än någon taltrast kan drömma om, ifall den nu skulle kunna tänkas göra det - drömma om sånt, menar jag.
. 
Isklocka (Det passande namnet har den vitblommande blåklockan fått av min dotter Hanna).
.
I min trädgård har jag sparat en vacker vit blåklocka som spontant har dykt upp.
I år har jag planterat om den från en utsatt position vid förrådsdörren mellan plattor till en rymlig kruka vid altanen.
.
.
.
En torr humla hänger bland bladen.
Jag kikar närmare och finner strax orsaken.
I en av blommorna sitter nämligen en blomspindel, Misumena vatia, av släktet krabbspindlar. Den har precis lyckats fånga ännu en humla som den just suger ur.
.
Spindeln är vit med ett dekorativt purpurrött längsband på varje sida. Jag tycker att hon, det är en hon, är en skönhet men en lurig sådan.
På några timmar kan hon ändra färg från vit till gul eller gulgrön för att anpassa sig efter den blomma hon sitter i.
.
Utan nät, men med en enkel trådförankring, sitter hon nästan osynlig på vakt för att blixtsnabbt greppa ett byte med två par framåtriktade ben. Ett snabbt bett och giftet förlamar, enzymerna smälter innandömet till en sugbar soppa och kvar efter några dagar blir ett torrt och tomt kitinskal.
En liten filosofisk tanke dyker upp i mitt medvetande:
.
Tänk om det är sådana varelser, men utvecklade långt förbi människan och med superintelligens vi knappast kan begripa, som vi så intensivt och längtansfullt försöker få kontakt med i rymden via alla SETIS-projekt. Världen är väl varken ond eller god, men rationell och jorden ett veritabelt köttförråd - Huva!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar